Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
prokanslerns decision skulle inhämtas, utföll denna så, att han gaf
sin röst åt Solander till första rummet och något oklart uttalade
sig om de öfriga, hvilket konsistorium tolkade så, att det
korrigerade förslaget och nu uppsatte Solander, Piscator och Fick, och i
detta skick insändes det den 19 till kanslern. Denne förorsakade
nu själf ett nytt uppehåll genom att med anledning af ett K. Maj:ts
bref den 26 febr., som bestämde att jus romanum skulle förenas
med jus patrium, fråga konsistoriet den 3 april, om alla de
föreslagna kunde anses vuxna den sålunda fördubblade professuren,
hvilket konsistorium den 15 april bejakade. Därpå uppehölls dock
frågan igen genom besvär öfver förslaget, som Fick inlade. Dessa,
som voro skrifna i en synnerligen oskicklig ton, afvisades af K. Maj:t
den 9 juli,1 och följande dag nämdes Solander till den plats, han
sedan med heder beklädde i fyrtiofem år till sin död 1785.
Det skulle icke gå fortare att få den nytillskapade ekonomiska
professuren besatt. Kanslern hade redan den 6 mars 1740
hemställt till K. Maj:t, att som den nva professorn i ekonomi och
kom-mersier äfven borde förklara alla därtill hörande ekonomiska
lagar och förordningar, borde han vara ledamot af den juridiska
fakulteten och kallas »jurisprudentiæ, oeconomiæ et commerciorum»
professor, hvarjämte han borde i examina rigorosa för den
filosofifiska graden examinera kandidaterna i ekonomi, liksom ock de
afhandlingar, hvilka under hans presidium ventilerades i detta
ämne, borde räknas dem till godo, som ville antaga filosofiska graden,2
och detta bekräftade K. Maj:t den 8 mars.3 Man skulle väl tycka,
att själfva frågan om platsens besättande nu borde gått lätt, men
så blef ej förhållandet, och saken slutade som vi få se med, att
Anders Berch slutligen nämdes, utan att K. Maj:t afvaktade något
förslag från konsistoriet. Till den ovanliga tidsutdräkten hafva
många orsaker medverkat. En stark spänning hade inträdt redan
på våren 1740 mellan kansler och konsistorium, sedan den förre
icke gjort något för att hindra det orimliga kungabref, som så godt
som förbjöd all utlåning från biblioteket, hvarom mera längre fram.
Vidare visste konsistorium allt för väl, att hvad det än åtgjorde i
saken, så var Berch designerad,4 men så länge denne icke dispute-
1 K. Maj:t ålade kanslern att varna Fick för hans eftertänkliga och
oanständiga utlåtelser mot konsistoriet. (Kopia, Ups. Bibi., U. 05.)
2 Tydligen afsåg kanslern (len s. k. exercitiedisputationen; det är
otänkbart, att ban skulle afsett att gifva Berch presidierätt i annan
fakultet.
3 Bill. 3, n. 117.
4 Redan 20 juni 1739 hade både Manuf. deputationen och
Kommersekollegiet hos kons:t anbefallt Berch till platsen, och kollegiet ingick 6
mars 1740 till K. Maj:t med dylikt förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
