Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
då den 14 aug. en ovanligt bitter skrifvelse,1 hvari han uttryckte
sin förvåning, att konsistoriet syntes så benäget att gå ifrån
konstitutionerna och allvarlig praxis i det ena afseendet genom att
alldeles onödigtvis begära uppskof på grund af brist på
medlemmar,2 då ban dock af underskrifterna sett, att ett tillräckligt
antal nog funnes, under det att det å andra sidan höll så strängt på
samma konstitutioner, när det gällde specimina. I det senare
afseendet ville han dock erinra, att de två sökande, som ej voro från
Upsala, voro just de, som han anbefallt, och de voro ingalunda
för konsistoriet obekanta; Berch hade disputerat vid universitetet
och uppvisat kommersekollegiets vittnesbörd, Brings vackra och
mogna studier kände han själf sedan sin kanslerstid i Lund och
hade därföre jämte sin efterträdare i det ämbetet anbefallt honom.
Något hånfullt frågade ban därpå, om ej kommersekollegiets
omdöme och två kanslerers vittnesbörd kunde bevisa lika mycket
som en timmes disputerande i en kateder om saker, som man där
för första gången finge höra. Den öfverdrifna hetsighet, som
Gyllenborg här lade i dagen, får till stor del sin förklaring däraf, att
denna befordringsfråga förlöpte samtidigt med den om Linnés
utnämning till Bobergs efterträdare, och det var sölet i denna, som
egentligen i så hög grad uppretade honom. Men konsistoriet lät
ej rubba sig. Det svarade den 26 aug., att konstitutionernas
föreskrift om specimina var tydlig, och att det så mycket mera vore
skäl att upprätthålla den, som det nu gällde personer, »som här
tillförene ej äro så tillräckligt kände». Ehuru man icke hyste
något tvifvel om deras kapacitet, hoppades man, att dessa till egen
heder och akademiens nöje icke skulle undandraga sig profvet, det
kunde ske utan omkostnader och tidsspillan, om de ej sölade. För
att få bukt med det motspänstiga konsistoriet lade då kanslern
alla handlingarna för K. Maj:t den 11 sept. och begärde utslag i
saken. Säkerligen hade han väntat ett belt annat svar, än det han
fick, nämligen att ärendet skulle remitteras till kanslikollegium.
Och dettas inblandande förde ej till något hastigare slut på saken,
ty sedan konsistoriet afgifvit förklaring öfver kanslikollegiets
skrif-skrifvelse,3 resolverade K. Maj:t, att Linnæus väl skulle befrias från
prof, men att öfriga skulle fullgöra konstitutionernas föreskrift eller
1 Bih. 3, n. 119.
2 Man jämföre härmed, huru Ehrenpreuss 3 juli 1753 finner
naturligt, att ett professorsförslag uppskjutes till hösten, efter så många
voro borta under sommaren.
3 Fries, Linné 1, s. 291—292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
