- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Förra afdelningen. Universitetets öden /
120

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

om, att Burmans sjukdom egentligen bestod i bekvämlighet och
lättja.1 Var det redan retsamt att bevittna undseendet å högre
ort för Burman, som väl mycket smakade af nepotism, då Burman
tydligen anslutit sig till Hattarnas parti, blef harmen än större
följande år, då kanslern helt godtyckhgt beviljade Burman ständig
tjänstledighet och förordnade den unge mag. O. Celsius till hans
vikarie.2 Celsius, en begåfvad och liflig natur, men utan egentligt
djup i sina studier och utan fastare karaktär, ville fort fram och
hade enskildt gjort upp med Burman, att han skulle vara färdig
att öfvertaga dennes plats, och det behöfdes blott, att Burman den
8 maj 1741 inlämnade begäran därom hos kanslern, för att denne
skulle följande dag lämna sitt bifall därtill. Konsistoriet hade ej
ens fått yttra sig. Uetta var något dittills ohördt, och Gyllenborgs
förfarande kan knappast förklaras annorlunda än så, att de
utnämningsfrågor denna vår, hvilkas historia jag ofvan tecknat,
uppretat honom så, att han unnat konsistoriet en liten vedergällning.
Men den som icke så lätt lät sig nedtystas var Norrehus, hvilken
särskildt måste känna sig förbittrad öfver att sålunda ej blott se
Burman ytterligare protegerad, utan äfven den unge Celsius, som
han ej kunde tåla och hvars begäran att få vikariera för ord.
biblioteksamanuensen Kumblæus ban flera gånger afböjt, sig
sålunda påtvungen mot sin vilja. Han satte sig ned och författade ett
memorial till kanslern, i hvilket ban redogjorde för sakens bela
sammanhang. Häri uppvisade ban med intyg af tre läkare
(däribland N. Rosén), att Burman icke var sjuk, och lät förstå, att hela
sjukdomen bestod i, att denne ville slå sig till ro på Eke; till Celsius
hade han ej något förtroende och hade därför icke heller förut
velat antaga honom vid biblioteket, denne vore alltför ung och hade
ej ens kunnat utverka sig af sin fakultet venia docendi, och hans
befordran prejudicerade många äldre magistrar; ingendera hade
gifvit honom del af sin afsikt och förordnandet hade skett utan
hans hörande. I sak hade Norrelius otvifvelaktigt rätt i det
mesta, men skrifsättet var föga tillständigt gent emot en kansler och

1 När kons:t 9 dec. 1743 afger förklaring t. K. Maj:t öfver
Burmans besvär, att ban ej kommit på förslaget till poeseos professuren,
sjunger det rent ut och säger, att B. var frisk, då kanslern 1740
beviljade honom temporär tjänstledighet, och att lian, efter att denna 1741
utsträckts till ständig, varit vid så god hälsa, att han kunnat både
vinter och sommar resa hit och dit »att roa sig samt sköta och drifva sina
och andras hvarjehanda oeconomica», hvilket hela Waxala
församling kan intyga.

: O. Celsius d. y., den sedan bekante häfdatecknaren och
biskopen, föddes 1710, blef magister 1740, docent 1741.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3f/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free