Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11!)
serligen under åberopande af ett muntligt uttalande af kanslern
liindra, att »större och kostbara opera» inrymdes under
tillåtelsen, men konsistoriet satte sig öfver hans själfrådiga tolkning och
kanslern grep ej in.
Äfven i en annan bibliotekstvist hade kansler och
konsistorium hyst olika uppfattning, och Gyllenborgs sätt att lösa den
hade visserligen ej bidragit att förbättra stämningen hos flertalet af
professorerna. Frågan gällde tjänstledighet för Norrelii närmste
man, v. bibi. Olof Burman, och förordnande af Olof Celsius d. y.
till dennes vikarie. Burman, nämd docent i poesi 1734, hade
lyckats att blifva v. bibliotekarie efter Ihre 1737, hvarvid hänsynen
till svärfaderns, den gamle Johan Reftelii stora förtjänster torde
bidragit vida mer än hans egna meriter, som icke förefalla att
hafva varit synnerligen stora. Hvilka nu dessa än kunde en gång i
tiden hafva varit, synes det vara säkert, att mannen var bekajad
med en lättja af mindre vanlig beskaffenhet, och att denna
småningom utvecklat sig till ett otroligt själfsvåld. Våren 1740 lät
han sin chef Norrelius veta, att han för sin hälsas skötande
ämnade bosätta sig på landet på sin gård Eke i Vaksala och endast
infinna sig i staden på utlåningstiderna, hvarjämte han begärde hos
konsistoriet att få tillgodonjuta ferier lika väl som herrar
professorer. Norrelius klagade häröfver med fullt skäl i konsistoriet.
Det vore väl Burmans skyldighet att som löntagare vid
universitetet bo i Upsala, rätt till ferier hade han icke, då dessa ensamt
gällde lärarne, och vintertiden hade han ju så godt som ferier,
e-medan då förutom skyldigheten att närvara tre timmar å de två
utlåningsdagarna intet annat arbete kunde för kylans skull
förrättas å biblioteket; i institutionens arbete i öfrigt hade ock
Burman tagit ringa del och ofta alldeles hållit sig borta. Hans
föregifna sjuklighet torde nu vara alldeles öfvervunnen, och detta
bekräftades väl bäst däraf, att ban bosatt sig på landet, skild från
läkare och apotek samt med halfannan fjärdingsvägs promenad
till staden; en del af hans lön borde indragas för försummelser
under den gångna hösten.1 Konsistoriet delade alldeles Norrelii
tankar utom i fråga om löneindragningen, men kanslern beviljade
Burman den 4 aug. tjänstledighet för ferietiderna och uppdrog åt
konsistoriet att sörja för tjänstens upprätthållande. Detta
skedde på det sätt, att Norrelius fick sköta bägge tjänsterna.
Säkerligen har konsistoriet icke varit fullt belåtet med
kanslerns förfarande, ty det var icke mindre än Norrelius öfvertygadt
1 Norrelius t. kons. 8 juni 1741 (Bih. 3, n. 118).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
