Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Knappast har något så retat kanslern som att, niir 1740 års
riksdag skulle samlas, det förljöds, att Petrus Ullén, en af
konsistoriets förslagnaste medlemmar ock med rätta betecknad som
själen i det Mössparti, som nu där hade majoritet, låtit välja sig till
representant för Bolkiäs kontrakt i Hälsingland. Ulléns energi
och skicklighet i intriger kommo Hattarna att i honom vänta en
synnerligen farlig motståndare; man ansåg sig dock kunna
förhindra hans närvaro vid riksdagen, emedan detta ej borde vara
möjligt utan kanslerns tillstånd, förutom att man bestred valets
laglighet, efter som Ullén, ehuru visserligen prästvigd, hvarken
var teologie professor eller innehade pastorat. Hattarnas vänner
i konsistoriet väckte frågan i god tid. I sessionen den 4 nov. 1740
yrkade Olof Celsius d. ä., att man med anledning af Ulléns val
borde upptaga frågan, om denne kunde utan kanslerns tillstånd
lämna sin akademiska syssla, och häri instämde Klingenstjerna och
A. Celsius. Beronius, som ej var närvarande, tillkännagaf i nästa
session sin anslutning. Häremot invände Winbom, att om man
skulle begära tillstånd för Ullén, borde man ju äfven göra det för
Melander, som valts af domkapitlet. Ullén själf yttrade kort, att
han fann frågan för tidigt väckt, efter ban denna termin skötte
sin tjänst; komme ban ej igen före den nästa, blefve det hans
ensak att antingen söka permission hos K. Maj:t eller återvända till
sin tjänst. Rosén tog fatt på själfva principfrågan ocli uttalade
som sin mening, att något tillstånd af kanslern icke erfordrades,
då riksdagsordningen uttryckligen bjöd att ingen ägde
undandraga sig utom för besynnerliga orsaker. Och till honom anslöto sig
öfriga närvarande,1 hvarpå beslutet blef, att »som konsistorium
icke finner någon nödvändighet, hvarför herr professor Ulléns
afresa mer än de andra herrar professorernas bör notificeras
illustris-simo Cancellario, kommer härmed att inställas tills vidare, efter
det aldrig förr skett icke heller nu åligger konsistorium att
häröfver sig något utlåta». När emellertid Ullén efter terminens slut
infann sig på riksdagen, blossade striden där upp än våldsammare.
Adeln tog med häftighet parti för Gyllenborgs myndighet öfver
sina underordnade, och utsikten för prästeståndet att värja sin
medlem var ej stor. Gyllenborg drog nu saken inför K. Maj:t den
17 dec. 1740. Han hemställde om Ullén såsom blott prästvigd ens
vore valbar och anmälde, att det för honom skulle vara ogörligt
att sköta sitt kanslersämbete, om en filosofie professor finge på
en tid lämna sitt ämbete utan att underrätta hvarken konsisto-
1 Frondin rektor, Melander, Asp, Solander, Grönvall, Boberg,
Mathesius, Ekerman, Ihre och Arrhenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
