Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
riet eller honom. Redan följande dag remitterade K. Maj:t
kanslerns skrifvelse till ärkebiskop och konsistorium med begäran om
skyndsamt utlåtande och infordrade de protokoll, då Ullén fått
tillåtelse att resa till riksdagen. Men konsistorium lät icke
skrämma sig. Redan två dagar senare var det färdigt med sitt svar.
Frågan om Ulléns valbarhet sköt det ifrån sig, det anginge endast
Consistorium ecclesiasticum, men angående nödvändigheten af en
kanslerns tillåtelse svarade det frankt, att riksdagsordningens 7 :de
§ stadgade, att den som blifvit väld icke finge utan laga förfall
ursäkta sig, och att akademien njöte samma privilegier som
prästerskapet; vidare hade det ej varit vanligt att anmäla för kanslern,
när någon valdes till riksdagsman, hvarför ock Melander och
Win-bom lika litet som Ullén inkommit med anmälan; för vikarier
under nästa termin skulle det draga behörig försorg. De fyra
ofvannämda professorerna med sympatier för Hattpartiet afgåfvo
häremot reservation.1 K. Maj:t sköt då saken under riksdagen, och
här blef upphetsningen så stark, att prästeståndet fann för godt
att vika för stormen. Sin goda rätt ville det icke formellt afstå,
men det gaf Ullén, liksom Hattarnas andra förföljelseobjekt,
prosten Serenius i Nyköping, tillstånd att resa hem från riksdagen.2
Härmed stannade striden af, ehuru Hattarna tydligen varit
beredda att, om så behöfts, tillgripa våldsammare åtgärder.3 Själfva
rättsfrågan stod sålunda kvar olöst, men ändamålet med anfallet
var vunnet.
Gyllenborgs ovilja mot Ullén gaf sig senare på året ytterligare
luft vid följande tillfälle. Till den filosofiska adjunktur, som
blifvit ledig genom e. ord prof. Engelbert Halenii förflyttning till en
teolog, adjunktur, hade grefvinnan Gyllenstjerna, såsom redan
nämdt, hos drottningen anbefallt sin skyddsling, adjunkten i
Lund, Lars Dahlman, och kanslern hade den 19 nov. 1741
underrättat konsistoriet härom och begärt snart förslag. Klingenstjer-
’ Huru häftigt Hattarna i konsistoriet togo sakens utgång, synes
af A. Celsii upprörda bref till E. Benzelius 21 dec. 1740 (orig. Linköp.
bibi.): »Vi äro altför olyckeliga här i Upsala, att vi fått den man (Ullén)
i collegio, lian är full med intriguer och satt vår academie i mycket
o-väsende, så att en som vill bry sig allenast om sin profession och sina
studier måste medelst onda upptåg blifva hindrad med consistorier.»
Af protokollen kan man dock ej utleta, hvad Ullén särskildt förskyllt.
2 Malmström 2, s. 395, not. 1.
3 D. 18 april 1741 (således efter att Ullén lämnat riksdagen)
skrifver kanslern till kons:t, att ban öfversänder de i Ulléns sak inlämnade
konceptprotokollen för 1740, men vill ha dem igen, så fort de
renskrif-vits, så att de måtte vara till hands, om ständerna skulle påfordra dem
vid pröfning af Ulléns sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
