Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
fått sin första docent, men hon var så litet belåten med presenten,
att då kanslern i jan. 1744 besökte Upsala, begärde hon att
No-rings förordnande måtte återtagas, alldenstund riksdagen var slut
och fakulteten igen blefven fulltalig. Gyllenborg uppsköt saken
och begärde att få sig skriftligen tillsändt till Stockholm, hvad
fakulteten hade att andraga. Men den skrifvelse i saken, som
fakulteten först beslutit att aflåta, fann hon för godt att sedan
inhi-bera, detta kanske mest emedan hon fått veta, att Noring
ämnade lämna universitetet i och för en utländsk resa.1 Han
kvarstannade dock åtminstone till namnet som docent till 1752, då ban blef
lektor i Skara, och fakulteten antog ingen ny docent, förrän hon
1757 kallade (sedermera professor) Erik Jonas Almkvist.
Ej mindre märkliga än Norings utnämning, ehuru ur annan
synpunkt, voro de två docentutnämningar, som kanslern gjorde
1745. Dels träffade de ograduerade, dels tyckes den ena
utnämningen ha skett en fakultet alldeles oåtspord; viktigast är dock, att
detta fall sedan betraktades som prejudikat i den riktning, att ej
längre fakulteten ensam ägde kalla, utan att äfven kanslerns
bifall erfordrades. En 23-årig adlig student, Henrik Julius
Voltemat, som ej ens aflagt graden, hade hos filosofiska fakulteten
anhållit om docentur med åberopande af att han uppträdt som
författare af smärre historiska skrifter,2 men fakulteten hade afböjt
under hänvisning till sitt beslut att hålla docentantalet inom en
viss gräns. Voltemat gick då direkt till kanslern, som den 18 febr.
1745 meddelade konsistoriet, att han, på samma gång ban
respekterade fakultetens principiella betänkligheter mot ökande af
docentantalet, dock på grund af Voltemats kvicka begåfning och de
många öfvertygande prof på flit och skicklighet, som denne lagt
i dagen genom sina utgifna arbeten, funnit för godt, att han
förordnades till docent. I samma bref öfverraskade ban juridiska
fakulteten med underrättelse, att hon hade att motse en docent i
svensk landthushållning i Karl Eskilson Dahlman. Utnämningen
tyckes förefallit själfve kanslern litet besvärande, ty ban hade ej
1 Den Noringska docentfrågan är än fullständigare tecknad af
Cornelius 2, s. 11 ff.
- Voltemat, den sedan bekante författaren till en
skvallerkrönika för tiden, var född 1722 och hade redan vid 18 års ålder utgifvit sitt
första arbete »Genväg till de förnämsta Europeiska staternas
historia», hvarpå 1744 följde »Nyaste historien om England». Dessa
korta handböcker voro ej i sig själfva sä märkliga, men de vittna om god
begåfning och mycken tilltagsenhet. Alla hans försök att bli
professor strandade, och Hattpartiet belönade honom därför slutligen med
kammarråds titel och platsen som informator för prins Karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
