Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
kat på frågornas uppfattning och afgörande. Om de stora
partier, mellan hvilka vårt land då var slitet, icke gjort kanslersvalet
till en politisk fråga, hade striden visserligen icke tagit sådana
dimensioner eller så upprört sinnena; detta stod dock kanske ej att
undvika, sedan allting i det enskilda som i det offentliga börjat
att betraktas ur partisynpunkt och därefter behandlas. Och det
var ingalunda för någotdera partiet en likgiltig sak, i hvilkens hand
kanslersämbetet skulle falla, ej så mycket därför att
innehafvaren kunde just i sin egenskap af kansler komma att lägga någon
större vikt i den politiska vågskålen, utan emedan ämbetets
anseende var så stort, att dess förvärfvande måste betraktas som en
seger för det ena partiet, ett nederlag för det andra.
Tillsättningen betraktades af bägge som en kraftmätning, hvars utgång
måste återverka på uppfattningen hos den stora allmänheten, i
synnerhet då denna efter det olycksaliga ryska kriget icke var så
afgjordt stämd till Hattpartiets förmån, som detta måste anse
önskligt för en säker maktbesittning. Sluthgen var det ej alldeles utan
sin betydelse, om universitetets styrande myndigheter leddes af
den ena eller andra politiska uppfattningen; deras inverkan på
ungdomen kunde få en stor inflytelse på det allmänna
tänkesättets utbildning. Af alla dessa skäl förvandlades nu kanslersvalet
från att vara en föga bemärkt episod i universitetets inre lif till en
våldsam sammanstötning, som skakade detsamma djupt och
å-terverkade på detsamma i långa tider.
Om valet företagits utan längre uppskof än hittills varit
brukligt eller ungefär en månad efter att platsen blifvit ledig,1 skulle
det ej osannolikt fallit på endera af Hattarnes två förnämsta
medlemmar i riksrådet, C. G. Tessin och J. Gyllenborg; så
uppfattade åtminstone Mösspartiets ledare i konsistorium teologen Petrus
Ullén situationen.2 Hans uppfattning kan icke annat än förvåna
1 1719 mottog konsistoriet underrättelsen om Horns afsked d. 10
april och valde Cronhjelm d. 29 maj. Cronhjelm dog 3 juni 1737, 8 juli
valdes Törnflycht. Denne dog 22 sept. s. å., hvarpå Bonde valdes 29
okt. Efter att Bonde afskedats 5 april 1739, valdes Gyllenborg 5 maj.
— Man bör hafva detta i minnet, eftersom Hattarne gjorde ett sådant
nummer af, att man nu hastat osedvanligt med valet; det gick än
hastigare sedan i deras tid. När Adolf Fredriks tronbestigning anmäldes
i kons:t 30 mars 1751, valdes prins Gustaf samma dag, och då ban ej
fick mottaga, valdes Ehrenpreuss 15 april. Efter dennes död 21 febr.
1760 valdes Höpken d. 15 mars, och det gick än fortare vid följande val.
2 Se Ulléns märkliga till Jak. Serenius ställda skrift »Välmenta
tankar», som H. Lundström tryckt i Kyrkohistorisk årsskrift 3, 1902.
Affattningstiden ligger tydligen mellan 9 dec. (Gyllenborgs död) ocli
julen 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
