Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
den, som följt med de föregående händelserna och af dem fått det
gifna intrycket, att majoriteten i konsistoriet i politiskt afseende
besjälades af Mössympatier. Men så skarpsynt och väl
underrättad som Ullén var, måste man antaga, att han haft god grund för
sin åsikt. Enligt honom skulle utom de sju kända säkra
Hattarne, domprosten O. Celsius, teologen Halenius, juristen A. Berch,
Linnaeus, Klingenstjerna, Strömer och Benzelstjerna, äfven fem
andra konsistoriemedlemmar, juristen Solander, nu rektor,
Boberg, Frondin, Ihre och Ilydrén, till en början icke varit
obenägna att rösta för antingen Tessin eller Gyllenborg; antagligen
hafva de fem icke varit så starkt utpräglade partimän, att de icke
ansett sig kunna rösta på ett Hattriksråd, när personligheten i
öfrigt erbjöd dem goda garantier för ett värdigt beklädande af
platsen, oafsedt att Hattarnes styrka i regeringen kunde synas dem
tala för ett dylikt val. Dessa tolf röster gent emot de sju
deciderade Mössorna Asp, Mathesius, Ullén, Rosén, Ekerman, Grönvall ock
N. Wallerius tryggade emellertid valets utgång för Hattarne. För
Ullén, som afskydde dessas politiska system, som med oro såg
möjligheten af, att hädanefter idel Hattar skulle befordras till
lärare-platserna, hvilket de senaste händelserna tycktes konom gifva
vid känden,1 och att ungdomen således skulle uppfostras till
samma åsikter, ocli som slutligen med bitterhet erinrade sig, huru ban
personligen varit föremål för Gyllenborgs ovilja, var det en
styggelse att tänka sig, att ämbetet skulle som ban uttryckte sig
»genom arfsrätt förfalla» i Hattarnes händer. För att undvika
något dylikt syntes honom alla medel lof liga och han skyggade ej
för något. Han räknade ut, att om han blott kunde få valet
uppskjutet för en tid, skulle det icke vara omöjligt att begagna detta
uppskof så, att man genom skrämsel och hot skulle lyckas draga
dem som voro politiskt ljumma eller tveksamma öfver till den
rätta sidan. För förra ändamålet skulle rektor, på kvilken kallelsen
till valet berodde, bearbetas, och medlet här skulle vara ett
eftertryckligt ock allvarsamt bref från landtmarskalken baron Ungern
Sternberg. Medlet måtte användts och gjort verkan, efter
Solander dröjde så länge att sammankalla konsistoriet. Det andra
upp-skofsmedel, som Ulléns snarfyndighet uttänkt, nämligen att
bibliotekarien och räntmästaren skulle hos K. Maj:t begära valrätt
och att behandlingen af deras begäran skulle tvinga till uppskof,
har ej blifvit användt, troligen som obehöfligt efter att det första
gjort verkan. De utvägar han föreslog för att pressa öfver de
1 Så Strömer ocli Halenius 1715, Benzelstjerna 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
