Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
mindre nödig och huruvida Berch förtjänt de omilda omdömen,
som åtskilliga konsistoriales fällt vid flera tillfällen, särskildt
Rosén i sammanträdet den 15 juli 1743. Då de sex otvifvelaktigt
med sitt yttrande haft den syftning, som deputationen
misstänkte, borde det icke varit så lätt att utfinna ett tillfredsställande
svar. Men de utpekade låtsade om ingenting och afgåfvo den 4
nov. den förklaringen, att det aldrig kunnat falla dem in, sedan
ständerna såsom högste maktägande fastställt, att professuren
vore nödig, att någonsin tänka på, än mindre att skriftligen eller
muntligen söka klandra ett så hälsosamt verk, ehuru de å andra
sidan ju varit tvungna 1743 att besvara deputationens fråga om
den frukt inrättningen medfört. Ganska malitiöst erinrade de i
detta sammanhang, att deputationen »då förmodeligen ej bestod
af samma ledamöter som år 1738 därvid sutit», vidare
försäkrade de, att de alltid funnit professuren nödig, hvilket styrktes med
en mängd citat ur deras då fällda yttranden, och att de aldrig
uttalat något omildt omdöme om Berch, utan tvärtom tillagt
honom ett förtjänt beröm. Rosén afgaf dessutom en särskild
förklaring rörande sitt anmärkta uttalande af 15 juli 1743; i denna
tvekade ban icke att belt enkelt hänvisa till, att ban då endast
anfört fakta, som därför icke tarfvade någon bevisning.1 Hela
inkvisitionen afstannade härmed, då riksdagen snart (14 dec.) upplöstes.
Lika uppenbar var deputationens afsikt med den förklaring,
som den affordrade Rosén den 29 okt. 1747, hvarför ban vid
besättandet af teologie professuren efter Melander den 4 maj 1745
uteslutit Ullén från förslaget utan att därför anföra något skäl. Då
man vet, att Ullén af sina samtida och med full rätt ansågs vara
Mössornas chef i Upsala, och han dessutom redan gått ur tiden,
förekommer denna deputationens ömhet om den bortgångnes
välfärd onekligen egen och låter sig endast förklaras af önskan att
ytterligare komma åt den, som gjort sig misshaglig vid
kanslersvalet. Roséns svar3 blef, att han trots Ulléns lärdom icke röstat på
honom, emedan ban bättre än kollegerna kände Ulléns stora
sjuk-lighet, och befarade, att transporten till en teologisk professur
skulle i förtid utnöta hans krafter, och utgången visade ju, att ban
dömt rätt.
1 Se Roséns förklaring 4 nov. 1747 i kons. prot. för samma dag
samt hans, Mathesii och Ekermans gemensamma af samma dag bland
kons. acta. Hvarför Asp och Grönvall, som voro bland de sex, ej
skrifvit under, vet jag ej; Ullén åter var nu död.
1 4 nov. 1747 bland kons. acta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
