Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Man kan af det anförda godt se, huru partipolitiken lade
beslag på universitetet, ock säkerligen trängde dess gift vida
djupare, än vi kunna säkert skönja. Ett godt bevis på, att förtjänster,
vunna genom arbeten i partipolitiskt syfte, belönades med
befordran vid universitetet, liar man i den unge Birger Frondins
utnämning till vice bibliotekarie, som uppenbarligen var en belöning för
käns välkända af Hattarne beställda1 politiska skrift »Om
riksdagsmannarätt». Befordringsfrågan sammanhängde på det närmaste
med v. bibliotekarien O. Celsii den yngres insättande utan förslag
på den historiska lärostolen, som jag strax skall skildra; bägge
utnämningarna voro sannolikt politiska belöningar. Frondins arbete
var naturligen en söt lukt för Hattarne, då det gick ut på att
vederlägga den för dem förhatliga principalatskvestionen eller läran
om riksdagsmännens ansvar för sina kommittenter. Skriften
utmärker sig icke genom något djup i tankarna eller någon vidlyftig
utredning af de historiska vittnesbörden eller någon fängslande
framställning, utan söker blott bevisa i korthet, att det ligger i
sakens natur, att högsta makten i samhället en gång för alla är af
folket lagd i de regerandes händer;2 som nu dessa i Sverige äro
Konung, Båd och Ständer, följer däraf, att riksdagsmännen icke kunna
bindas genom föreskrifter af sina valmän och ej heller stå till
ansvar för dem, hvilket ock öfverensstämmer med de nya
grundlagarna och särskildt fastslagits genom K. Maj:ts kungörelse den 23
juni 1743 mot de upproriska dalkarlarne. Om själfva åsikten är
ju intet att säga, ehuru säkerligen författaren liksom Hattarne
själfva hyllade den endast därför, att clen tjänade deras
ögonblickliga intressen.
Ett eget intryck gör att se, huru en af Hattpartiets ledare vid
denna tid beklagar sig öfver, att partiväsendet fått insteg bland
själfva studenterna. I uppfostringskommissionens sammanträde
den 15 okt. 1748 höll Tessin ett föredrag om faran af att
partiväsendet trängde in bland ungdomen, och om nödvändigheten af
att kraftigt och tidigt stäcka den skadliga lystnad, som där inritat
sig att vilja döma om regeringssättet. En obehaglig erfarenhet,
påstod han, hade lärt, att de studerande knappt kommit till
universitetet, förrän de i sitt politiska tänkesätt skilt sig i hätska och
1 Nils v. Rosenstein säger i sin minnesteckning öfver Frondin (Vitt.
akad. Handl. 5, s. 295), att denne anmodats af biskop Brovallius att
bekämpa principalatskvestionen.
2 Ovanligt krystad förefaller bevisningen för den satsen, att
menigheten en gång för alla vid samhällets grundläggning öfverlämnat
makten att fastställa regeringslagarna åt ett samkväm af fullmäktige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
