Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
statens rätt att låta det komma till krig. då den bestämdt ser, att
en om ock öfvermäktig granne stämplar att bereda dess undergång.
Ett sådant krig, om ock offensivt i formen, vore ej annat än ett
de-fensivkrig, ock det mest lvsandc exemplet härpå funnes i de krig,
som Gustaf Adolf fört.
1743 den 23 april ventilerades under honom en
gradualdispu-tation af D. Grevillius »De victima publica», hvilken utvecklade
samma sats, som sedan år 1747 blef cn af de förnämsta
anklagelsepunkterna mot konom, nämligen att en stat ägde, när dess välfärd
det kräfde, uppoffra den enskilde. — 1743 den 11 maj försvarade
M. Djurdahl under hans presidium cn disputation »De tumultu
Da-lecarlorum vulgo Naeftoget dicto». Innehållet gick egentligen ut
på att historiskt teckna det bekanta s. k. Näftåget, men i slutet
förekommo åtskilliga allmännare reflexioner med anledning af
ämnet, hvilka med god vilja kunde hårdragas af en illvillig kritik,
ögonblicket för en dylik afhandling var ej heller lyckligt valdt, då
redan i mars samma år en viss oro förspordes i Dalarna, ehuru
ingen ännu anade, att denna skulle kunna föra till Dalallmogens
bekanta marsch på Stockholm. Man kan dock icke ett ögonblick
misstänka Ihre för att hafva velat försvara ett bondeuppror, och
hans förklaring, att disputationsämnet valts och bearbetats, långt
innan någon drömt om en resning, synes mig tillfredsställande. —
Vida värre var då, att han 1745 den 7 maj lät den ryktbara
dispu-tationen »De poenis innocentum» gå af stapeln, i hvilken ämnet
från 1743, »De victima publica», kom att vidlyftigare utvecklas.
Sedan nämligen författaren först uppvisat, huru mången här i
världen får oskyldigt lida straff för andras skuld (så barn för
föräldrarnas missgärningar, soldater då decimeringar anställas i anledning
af myterier, hela trakter när de af krigspolitiska hänsyn måste
ödeläggas), öfvergår han till slut till den speciella frågan, om icke en
medborgare kan uppoffras, när det gäller bela statens räddning,
särskildt om man icke kan utlämna cn medborgare, då fienden gör
därpå anspråk. Ihres svar härpå blef, att det är medgifvet, när man
först gjort allt för att undvika det, och när högsta nöden d. v. s.
statens existens kräfver det, ty det är bättre att en offras än hela
folket; han tillägger ock, att en person i dylika fall sannolikt helst
själf utlämnar sig. Bland de auktorer, som anfördes för bestyrkande
af en dylik åsikt, voro de största celebriteterna på folkrättens
område, Grotius och Pufendorff. Ämnet var i sig själft i hög grad
ömtåligt, och en af respondentens gynnare, bergsrådet Adlerheim,
hade under pseudonymen Petros vidfogat till disputationen en
gratulation, i hvilken han i starka ord antydde, hur farligt ämnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
