Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
i dessa tider att bränna sina fingrar pä politiken. Joban Ibre, en af
universitetets mest lysande lärare, liade under flere år tillåtit sig
att i sina disputationer behandla politiskt ömtåliga ämnen och icke
skyggat för att göra det på ett sätt, som allmänt betraktades vara
och ej osannolikt var ett angrepp på det öfvermäktiga
Hattpartiet. Härför skulle ban nu straffas och androm till varnagel strängt
näpsas. Säkerligen voro de maktägande icke ohågade att visa, att
afsteg från den politiska ortodoxien kunde medföra betänkliga
följder, och icke minst att ytterligare låta dem, som vid kanslers valet
handlat i strid med Hattarnes önskningar, veta hvad deras frid
tillhörde. De disputationer, för hvilka Ihre togs för hufvudet, voro
dock ej blott af den art, att de erbjödo angriparen sårbara
punkter, utan innehöllo rent af betänkliga uttalanden. Huruvida ban
med afsikt tillspetsat dessa för att gifva motpartiet kännbara hugg,
tilltror jag mig icke att med bestämdhet afgöra, men det
förefaller mig, med den bekantskap jag hunnit göra med hans
personlighet, som om ban med sitt skarpa hufvud, själfkänsla och rätt
stridslystna lynne icke haft något emot att låta sina motståndare
känna, huru uddig och äfven giftig hans penna kunde vara, då
tillfälle bjöds att gifva dem beslöjade och försåtliga stötar.
Redan tidigt hade Ihre låtit förstå, hvad ban tänkte om den
utmanande yttre politik, genom hvilken Hattarne alltifrån sitt
tillträde af makten sökt kasta Sverige in i ett äfventyrligt krig. När
nämligen Hattarnes försök att drifva det till krig med Ryssland
hade mot slutet af 1739 snöpligen strandat genom Turkiets
fredsslut med Ryssland och genom Frankrikes obenägenhet mot att då
tända ett europeiskt krig, lät Ihre en P. Nenzén den 5 mars 1740
ventilera en disputation med titeln: An crescentis vicini principis
potentia justam belli causam praebeat? Ingen kunde missförstå,
hvarpå tesen syftade och att det var Hattarnes krigsprogram, som
här med ovanlig klarhet och dräpande bevisning nedgjordes.
Framställningen gick ut på, att den som vill begynna ett krig skall ha
en rättmätig orsak därtill, och skulle man blåsa i krigstrumpeten,
hvarje gång man trodde sig kunna tillförsäkra sig en fördel,
hvartill tjänte då mellanfolkhga traktater? Det var icke svårt att
förstå, att ban gisslade Hattarnes seglande i Versaillerkabinettets
kölvatten, då ban varnade för mäktiga bundsförvanters egennytta
och det politiska beroende, hvari man genom dylik politik försattes.
Denna blodiga kritik måste gått Hattarnes ledare ganska djupt till
sinnes. För att man icke skall tro, att Ihre förordade någon
själf-uppgifvelse under Ryssland eller en feghetens politik i allmänhet,
bör jag tillägga, att ban ingalunda förnekar, tvärtom understryker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
