Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
indelningen kan man gå alla skäliga önskningar på en god
tjänstemannautbildning till mötes.
Kommissionens åsikt om språkstudiernas och ie* ensidiga
minnesläsningens allt för stora öfvervikt i skolundervisningen
måste konsistoriet tillbakavisa såsom föga öfverensstämmande med
verkliga förhållandet. Det vore så långt ifrån, att ungdomen vid
gymnasierna förvärfvade någon språkmästarfärdighet, att man
kunde vara ganska nöjd, om den besutte endast den medelmåttiga
kunskap, som kommissionen ansåg tillräcklig, och en dylik
medelmåttig kunskap, som väl borde anses innebära att rätt förstå
de klassiska auktorerna, vore ej heller stort mer än universitetet
i allmänhet kunde påräkna hos sina blifvande magistrar. Hvad
minnesläsningen anginge, som kommissionen ville ha utbytt mot
en förståndsundervisning, hufvudsakligen baserad på samtal, så
ville konsistoriet erinra, att det som är möjligt för en informator
med en eller två disciplar vore omöjligt för en lärare med ett helt
hundratal piltar, och det vore för öfrigt fullt riktigt att, vid den
ålder då minnet är starkt men reflexionsförmågan svag, lägga vikt
på språk och historia med flera ämnen, som företrädesvis taga
minnet i anspråk. Att genom moraliska och psykologiska rön söka
utspana, hvilka de ämnen voro, för hvilka ynglingen kunde sägas
hafva egentlig lust, vore en ganska osäker väg, ty det vore ett
faktum, att dels mängden af ungdom visade föga lust för studier, dels
hos de flesta barn anlag lågo dolda, som först långt senare trädde
i dagen.
I samma skrifvelse uttalade sig äfven konsistoriet för
bibehållande af studenternas gamla indelning i nationer efter
födelselandskap. Uppfostringskommissionen hade i sin session den 4 nov. 1749
förehaft denna fråga till behandling och öfversändt till
konsistoriet protokollsutdrag af sin öfverläggning. Den resulterade i, att
kommissionen, som här mer än någonsin visade sin brist på blick
för den historiska utvecklingens betydelse och för dess på
naturlig väg långsamt framvuxna starka former, föreslog, att ungdomen
skulle uppdelas efter de nya fakulteter, med kvilka universitetet
skulle lyckliggöras. Kommissionen såg i den nuvarande
nationsinrättningen en skadlig separatism, som satte upp det ena
landskapets barn mot det andras, vid befordran frågade ju ingen, hvar
sökanden vore född, men väl efter hans skicklighet; olikketen i
nationernas storlek, af hvilka somliga räknade 3—400 medlemmar,
andra voro så små, att de icke förtjänte att existera, kräfde ock en
reglering. Konsistoriet tog den gamla ordningen i varmt försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
