Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
professorer, juristen Fick samt professorerna i historia och
grekiska, 0. Celsius och Johan Amnell, hvilka ock redan den 20 dec. 1751
inkommo till konsistoriet med sitt förslag. Det skulle dock ännu
dröja mer än tre månader, innan konsistoriet den 6 apr’1 1752 blef
färdigt med sitt svar till kanslern.1 Ingendera handlingen
utmärkte sig för nödig klarhet, så att man stundom står rätt tveksam
inför frågan, huru vederbörande tänkt sig saken. De
kommitterades reformförslag bestod egentligen däri, att dels den domsrätt,
som nu tillhörde majus, skulle i hufvudsak utöfvas af rektor med
sex bisittare (tre af den filosofiska fakultetens professorer, två af
de högre och sekreteraren), dels man skulle så mycket som möjligt
befria konsistoriet från pohtiemålen genom att lägga dem under
rektor efter hörande af underordnade organ. Men det är alldeles
tydligt, att man ville förbehålla för plenum alla viktigare
ekonomiska mål liksom alla så kallade rent akademiska och
fakultetsärenden. Och konsistoriet förklarade sig instämma i detta
betänkande samt uttalade sig med skärpa mot någon ytterligare
divisionsindelning, som endast skulle hafva olägenheter med sig;
arbetsbördan kunde olika år falla olika tungt på en division, och
kontinuiteten skulle bda af de nyvaldes brist på kännedom om hvad som
förut passerat. Man hade således tydligen icke tänkt sig
möjligheten af, att divisionsmedlemmarna skulle utses för längre tid. Det
var uppenbarhgen obenägenheten för att släppa ifrån plenum
något af de kära ekonomiska målen, förutom föreställningen att alla
professorer skulle likasom stå i ett slags personligt ansvar för
akademiens hushållning, som dikterade obenägenheten för hvarje
annan division än en i justitiemålen. Berch var dock emot äfven
detta förslag, ej så att ban afstyrkte hvarje reform, tvärtom önskade
han en större men af annan art. Han ansåg, att den eftersträfvade
lättnaden bäst skulle vinnas genom att dela konsistorium majus
i två hälfter, som skulle sitta hvar sitt år, dock så att efter ett halft
år halfparten af medlemmarna ombyttes; för plenum skulle
därigenom återstå endast tjänstetillsättningar, stipendiefrågor och
formeringen af nv stat. Konsistorium hade ock föreslagit, att man
skulle få göra ett försök på två till tre års tid med projektet.
Hela reformfrågan afstannade emellertid härmed; kanslern såg
förmodligen allt för väl, att saken ej var mogen för en lösning, i
synnerhet så länge konsistoriet själft så btet kände behofvet af en reform
och icke visade förmåga att angifva klara riktlinjer för en dylik.
Bland de reformförslag, som uppfostringskommissionen för-
1 Kons. t. kanslern 6 april 1752 järnte de kommitterades
betänkande af 20 dec. 1751 som bilaga, tryckt i Bih. 4, n. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
