Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
ende fakultet än i den talrikare filosofiska. Den medicinska
fakulteten afstyrkte i ett kraftigt af Linnaeus författadt betänkande
belt ocb hållet bans anspråk.1 Af kemien börde endast dess minsta
del farmacien till medicinen, dess öfriga delar, särskildt
metallurgien med proberkonsten och mineralogien, stode fysiken mycket
närmare. Vid utländska akademier fördes visserligen dessa
ämnen än till medicinska än till filosofiska fakulteten, men då nu bär
fysiken lagts under den filosofiska, vore det i sin ordning, att
kemien följde med, och det vore ju bättre, att kemiens studium
utsträcktes utöfver läkarnes inskränkta krets. Wallerius behöfde
icke heller vara orolig för, att läkarne blefvo utan godkända
insikter i kemi, det berodde på honom själf, då ju alla blifvande läkare
underginge förberedande filosofisk examen och således där borde
examineras äfven af kemieprofessorn. Såväl konsistoriet som
kanslern afstyrkte Wallerii begäran, ocb den 13 febr. 1750
resolverade K. Maj:t, att hvad uppfostringskominissionen redan
föreslagit om kemie professorn skulle bli gällande. Han skulle tillhöra
filosofiska fakulteten, men som ban äfven ägde behandla kemien
till alla dess delar och följaktligen äfven »methodum subscribendi
formulas medicamentorum», som är själfva kärnan i medicinen,
som ock »materiam medicam», borde medicine studiosi, då de
undergingo examen philosophicum, examineras nogare af honom än
af öfriga professorer i fakulteten, och utan erhållet betyg i ämnet
icke kunna promoveras till medicine doktorer; för medicine
studenters excrcitie disputationer i kemi ägde han väl presidera, men
ej för deras gradualdisputationer i ämnet, hvilka tillhörde
medicinska fakultetens professorer.
De sålunda utan universitetets hörande tillkomna två nya
professurerna kommo ej så hastigt i det fasta läge, som afsetts med att
göra dem till ordinarie. Vi skola snart få se, huru riksdagen
genomdref upphäfvande af beslutet om indragning af professurerna
i österländska språk och poesis, och huru man då vid
universitetet gjorde ett fruktlöst försök att få professuren i fysik upphäfd.
Wallerius åter fick vänta i åtskilliga år, innan hans löneförmåner
ordnades på ett tillfredsställande sätt.
Tillsättningen af platsen efter Klingenstjerna såsom
professor i matematik förde till en sammanstötning mellan kanslern och
konsistoriet. Bland de sökande befann sig kaptenen i
fortifikationen Jonas Meldercreutz, son till vår gamle bekante domprosten
Lars Molin. Det är icke osannolikt, att minnet af Molins förtjäns-
1 Det odaterade betänkandet (från nov. 1750) finns i Linnés Bref,
1, n. S7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
