Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
förhållande till den nye konungen medverkat. Nog af. när valet
företogs den 15 april i konsistoriet, föllo alla röster på riksrådet
friherre Ivarl Ehrenpreuss, och den 19 april bekräftade K. Maj:t
valet.
Valet var lyckligt. Mannen var ingen främling för Upsala,
vid fjorton års ålder hade han blifvit inskrifven vid universitetet
1706 och studerat där i fyra år, till dess pestens utbrott 1710 tvang
honom att lämna staden. Arvid Horn sände då den adertonårige
ynglingen ned till Bender, där hans tjänstgjorde i kansliet och sedan
vid den ryktbara kalabaliken kämpade med sådan tapperhet vid
konungens sida, att denne ville göra honom till öfverstelöjtnant.1
Ehrenpreuss föredrog dock pennan för värjan, återvände kem och
tjänade sig upp i hofrätten. Vid Hattpartiets seger 1739 blef han
riksråd, friherre 1747 och grefve strax efter sin utnämning till
akademikansler. Ehuru stark partiman var han en blygsam,
samvetsgrann och enkel man, en ovanligt skicklig ämbetsman, särskildt
känd som skarpsinnig och rättrådig jurist, alla dessa egenskaper
framlysa i lians sätt att förvalta kanslersämbetet. Samvetsgrant
har han fyllt sin plikt och sökt troget verka för universitetets bästa.
Sedan Bengt Oxenstjernas dagar har ingen kansler, Cronhjelm
ej undantagen, med sådant intresse och sådan noggrannhet följt
universitetets utveckling. Särskildt höll han ett vaksamt öga på,
att allt skulle tillgå ordentligt, utan att dock förfalla till något
pedantiskt ingripande, och hans stundom välbehöfliga påminnelser
höllos i så lugn och vänlig ton, att de säkerligen aldrig stött någon
af hans underordnade, och det gör än i dag läsaren godt i själen att
se den faderliga anda, som besjälar hans uppträdande. Min
teckning af hans kanslerstid torde bekräfta riktigheten af denna
uppfattning.
Den nye kanslerns ordningssinne fann mer än en gång
tillfälle att erinra det slumrande konsistoriet om, hvad skick ock ordning
kräfde. Ett af hans första bref (16 maj 1751) innehöll påminnelse
om, att konsistoriet låtit halftannat år förgå utan att besvara den
remiss han insändt den 12 dec. 1750 af en lagman Königs begäran
att bli professor honorarius i juridiska fakulteten. Jag
återkommer nedan till denna märkliga sak. Dylika erinringar behöfdes
mer än en gång, det vore lätt att anföra talrika exempel; så kar
han den 2 dec. 1754 måst påpeka, att kammarrevisionens bref till
kanslern af 4 april 1750, som genast remitterats till Upsala, aldrig
blifvit därifrån besvaradt; det är att märka, att universitetet all-
1 Se Ehrenpreuss’ själfbiografi i X: 258, Ups. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
