Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
genom privatundervisning vid universitetet, och att fakulteten
icke ansåg behofvet oundgängligt. Juridiska fakulteten var oftast
utan docent, men hade dock vid Ehrenpreuss’ död 1760 två
stycken;1 fakultetens ordinarie professorer voro ju ej heller flera än två.
Den teologiska fakulteten var länge alldeles emot att mottaga
docenter, vi hafva ju sett,2 huru Gyllenborg måste tvinga på henne
Lars Noring. Efter dennes förflyttning till Skara gjorde den
välbekante P. N. Christiernin ett försök år 1753 att bli docent efter
honom, men fakulteten svarade, att hon ansåge för ovanligt, att
själf antaga docent, Noring hade lion ej heller kallat utan
Gyllenborg förordnat.3 Och därvid blef det, Christiernin fick nöja sig med
att 1757 blifva docent i filosofiska fakulteten i jus publicum
roma-no-germanicum. Men fakulteten öfvergaf snart denna position,
redan 1757 kallade hon (sedermera teologie professorn) Erik
Jonas Almqvist utan hans begäran till docent.4 Om denne var en
utmärkt teolog, kan detta dock väl knappast sägas om P. Asp, som
kallades 1759,5 säkerligen mest för att han var domprosten M. Asps
son, eller om Jonas Victorin, som kallades 1761 från sin docentur
i jus publicum universale till docent i teologi;" ingendera hade
heller disputerat för befattningen, hvilket Almqvist gjort.
Man skulle väl knappast kunna tro, att besättandet af så
obetydliga platser som en lönlös docentur kunnat intressera å högsta
ort. Det har dock varit fallet, ty 1754 har hofvet påtvingat
universitetet en docent. Olof Söderberg, docent vid Greifswalds
universitet, hade den 20 juni 1752 presiderat i Upsala för en
afhandling »De resistentia fluidi» och omedelbart anhållit om docentur
1 Sedan J. E. Fick, fak:s förste docent, blifvit juris adjunkt 1737,
ägde fakulteten ingen docent (Reuterhjelm nämd 1737 gjorde aldrig
tjänst), förr än Nils Zellenius blef det 1751 (året för hans promotion);
hur länge han stannade, är mig obekant. 1752 blef O. Rabenius ocli
1756 Henr. Frosterus juris docenter.
2 Se ofvan s. 173.
3 Christiernins supplik hos kanslern, remitterad 24 dec. 1753 till
teol. fak:n, finns nu bland dennas acta, hvaraf man kan sluta, att
fakulteten ej ens brytt sig om att återställa den till kanslern. Christiernin
åberopar, att han varit student sedan 1734, varit 1 ’/2 år informator för
landshöfdingen baron Axel Oxenstjernas äldre son, promoverats 1752
och presiderat 1753 för en afhandling: De peccatis contra conscientiam.
4 J, C. Höjer säger i minnestalet öfver Almqvist 1812: »Facnitas
theologica non tantum non ambientem sed nescium fere diplomate et
venia docendi donavit». Fak:s protokoll saknas för denna tid.
5 Se S. Loenboms bref t. B. Bergius 4 febr. 1759 (Bergianska saml.
T. 3), i hvilket för öfrigt gifves en afskräckande teckning af I’. Asp.
• Teol. fak. prot. 18 nov. 1761.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
