Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
ett försök att bli docent i jus publicum universale på sin
gradual-disputation från 1752 »De decretis di vin is», men fakulteten fann
med rätta, att densamma egentligen icke rörde det ämne, hvari han
sökte docentur, och afslog saken.1 Och kanslern åtgjorde ingenting.
Men sedan Victorin två år senare den 27 febr. 1757 ventilerat en ny
afhandling »De duplici rcrum dominio vulgari» blef ban, efter att
fakulteten tillstyrkt, utnämd af kanslern till docent i det
begärda ämnet.2
Såsom af det föregående framgått, hade filosofiska fakulteten,
och det var ju inom denna docentinstitutionen först utbildades,
småningom frångått den ursprungliga tendensen att hålla
docentantalet nere genom att ytterst sparsamt bevilja rättigheten. Den
hade ju nu redan kommit så långt, att den medgaf en docent för
hvar professor och till och med blundade för att somliga
professorer hade mer än en docent.3 Också hade dess docentantal växt
ej obetydligt och uppgick 1755 till sexton stycken.4 Men i de andra
fakulteterna var tillgången knapp. Medicinska fakulteten hade
aldrig haft någon förrän J. G. Wallerius erhöll docentur 1736,5
och efter honom kallades ingen under hela seklet; förklaringen låg
väl i, att ingen utsikt förefanns för graduerad läkare att försörja sig
1 Se Victorins odat. supplik t. kanslern (tydligen liggande mellan
20 febr. och IG maj 1757. bland kanslersbref t. fil. fak. 1088—1785).
Victorin säger ej där, att det var på grund af gradualdisputationen
tre år tidigare, som han sökte docentur 1755, men det måsto väl så
hafva varit, då han sedan ej disputerade förr än 1757. Denna kunde
lika bra hafva passat för en docentur i teologi och kom äfven att göra
det, ty ban blef utan någon ny disputation i ämnet transporterad 1761
till docent i teologi. ♦
• Fil. fale. prot. 16 maj 1757, jfdt. med brefvet i föregående not.
3 S. Loenboin påstår i bref från Upsala t. B. Bergius 28 jan. 1759
(Bergianska saml. T. 3), att Ihre hade fyra docenter, en i eloqvens
(tydligen S. Älf), en i svenska (Annerstedt), en i jus ptibl. romano
ger-manicum (Christiernin) och en i jus publicum Svecanum; hvilken den
siste är, har jag mig ej bekant, såvida L. ej syftar på Victorin, men
han var ju docent i jus publ. universale. I samma bref förtäljer
Loenboin, att prof. Ekerman berättat, huru han i sin tid var ensam docent
och läste i alla vetenskaper, hvartill ban ock hade frihet.
* År 1755 funnos 16 på en gång. 15 uppräknas i Svenska
Mercurius okt. 1755, och Lärda Tidningar 1756 n. 14 påpekar, att den 16:de,
L. Hjortzberg i kemi, är uteglömd. Professurerna i filos, fakulteten
voro då 11. Enligt en förteckning jag sökt göra nämdes inom denna
fakultet 11 docenter 1721—30, 22 1731—40, 24 1741—50, 26 1751—59.
5 Denna hittills okända uppgift är tagen ur Wallcrii egen ansökan
till medic. professuren 7 maj 1740 och bekräftas af Roséns uppgift till
kons. prot. 30 mars 1741.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>