Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
kante Nils Oelreich skulle gifva allmänheten till lifs en teoretisk
utläggning af det rådande statsskicket, särskildt med
framhållande af förträffligheten i att konungen var rådet underordnad.
Kanslern hade nämligen strax efter tidskriftens första utgifvande (i
fehr. 1755) genom skrifvelse af den 13 mars fäst konsistoriets
uppmärksamhet på denna märkliga nyhet och, ej nöjd härmed, tillika
meddelat, att som arbetet vore väl skrifvet och grundade sig på
sunda principer, så väl in politicis som andra ämnen och därför vore
vardt att läsas både af professorer och studenter, hade han å
konsistoriets vägnar preumererat å detsamma. Han öfverlät åt
konsistoriet att afgöra, om beloppet skulle tagas af universitetets
medel eller af professorerna enskildt gäldas; konsistoriet beslöt sig
för förra alternativet. Så patriarkalisk åtgärden än kan förefalla,
träder den dock alldeles i skuggan för den åtgärd i samma riktning,
som hans despotiske ämbetsbroder Nils Palmstjerna vidtog som
kansler för Lunds universitet. Han fordrade nämligen ej blott, att
man skulle prenumerera på tidskriften, utan ock att den skulle
»läsas», och det ej blott af professorerna utan ock af akademiens
»be-tjänte».1
Ett mera allmänt intresse för främjande af en god undervisning
förrådde sig däremot i en annan anordning, som Ehrenpreuss ännu
tidigare sökte få genomförd, nämligen att få till stånd föreläsningar
i litteraturhistoria, som dittills ej ingått i universitetets läroplan
och för öfrigt ännu ej ansågos ingå i dess uppgifter. Innan jag
redogör för denna lilla episod, bör jag dock erinra, att med
litteraturhistoria då ej förstods livad som nu vanligen därmed
menas, en framställning af litteraturens och i främsta rummet
vitterhetens historia, utan hvad man kallar lärdomshistoria,
bestående dels i en framställning af hvarje särskild vetenskaps
historia, dels i en allmännare teckning af vetenskapens tillstånd
i olika tidehvarf, ungefär af den art som kunde anses nödig för
vetenskaplig skötsel af ett bibliotek och för en professors
kännedom om vetenskapen i allmänhet.2 En undervisning i hvarje
ämnes lärdomshistoria hade troligen sedan långt tillbaka gifvits
af hvarje professor som en inledning till föreläsningarna i hans
ämne, litteraturhistoriens allmännare del åter, allt ifrån Erik
Benzelii tid, mer eller mindre omfattande framställts af
bibliotekarierna under form af privata kollegier. Vi erinra oss, huru Olof
Celsius d. y. hade redan som vice bibliotekarie, under protester af sin
1 Lunds Univ. hist., 1, s. 235.
1 Se konsistoriets utläggning 1751 af begreppet literaturhistoria
(Bih. 4, s. 48 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
