Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
chef Norrelius, tilltvingat sig rätt år 1742 att föreläsa i biblioteket
öfver litteraturhistoria.1 Några år senare tog
uppfostringskom-missionen upp frågan och uttalade, att bibliotekarien borde
föreläsa i ämnet. Konsistoriets svar härå blef, att hvarje vetenskaps
lärdomshistoria borde som hittills skett lämpligast föredragas af
professorn i ämnet, och att bibliotekarien för omfattningen af sin
egentliga uppgift omöjligen kunde hafva tid att föredraga den allmänna
litteraturhistorien.2 Ehrenpreuss, som några månader förr än
detta konsistoriets svar ingick blifvit kansler, har tydligen icke varit
rätt nöjd med, att litteraturhistorien sålunda skulle fortfarande
komma att sakna representant, ty den 4 juni 1753 affärdade han en
skrifvelse till konsistoriet,3 i hvilken han sade sig hafva sett af
föreläsningsredogörelserna, att ingen lärare föredroge
litteraturhistoria, hvarför han, eftersom ämnet vore icke blott i sig vackert,
utan ock i mer än ett afseende nyttigt för studenterna, måste
påminna om nödvändigheten af föreläsningar öfver detsamma. Han
önskade ock veta, hvilken af lärarne det enligt konsistoriets tanke
ålåge att undervisa häri, från sin studietid erinrade han sig, att
bibliotekarien (d. v. s. E. Benzelius) då föreläste i ämnet.
Konsistoriet infordrade därpå dåvarande bibliotekarien Samuel
Aurivil-lii yttrande. Denne i sin ordning uttalade då, att hvarje professor
kunde som hittills föredraga sin vetenskaps litteraturhistoria, den
allmänna vore han villig att föreläsa offentligen eller enskildt, allt
efter som kanslern önskade, dock mot det villkor, att han som
ersättning härför likställdes med öfriga professorer i rätt till säte och
stämma i fakulteten och att bekläda munera ambulatoria.’1 Den
möjlighet, som Aurivillii sista antydan ställde i sikte, var
ingalunda i konsistoriets smak, som synes af dess skrifvelse till kanslern
den 21 november. Häri förklarade det, under hänvisande till
Aurivillii nu afgifna yttrande och till sitt eget utlåtande af 1751, att
litteraturhistoriens offentliga föredragande vare sig af
bibliotekarien eller någon särskildt förordnad lärare icke kunde vara
ungdomen till någon särdeles nytta, men hemställde i stället, om det icke
kunde lämnas i bibliotekariens fria skön att, i den mån hans nu så
betydligt stegrade ämbetssysslor framdeles medgåfve det, föreställa
1 Se ofvan s. 122. Dot är alldeles obekant, huru Celsius
uppfattade sitt ämne eller huru länge hans något ostadiga sinne tillät honom
att fortfara därmed. Sannolikt nog är, att han tagit ämnet något
mera från vitterhetssynpunkten. Möjligen är lians Historia bibliothecæ
acad. Upsaliensis en frukt af dylika föreläsningar.
2 Se kons:s ofvan s. 244—45 åberopade skrifvelse af 15 juni 1757.
3 Bih. 4, n. 18.
4 S. Aurivillii yttrande af 14 sept. 1753 finns bland kons. acta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
