Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
toria, meddelar jag här i korthet blott hvad som belyser
personfrågan. Sidrén, blott två år yngre än Aurivillius och med. adjunkt
sedan 1750, hade sett sin bana stängas, när den senare 1756 fick
tillbyta sig den praktiskt medicinska professuren af sin svärfar Nils
Rosén. Sidréns vänner hade då för att hjälpa honom fallit på
den tanken, att prosektorsplatsen, å hvars lön ban 1756, efter ban
satt utan lön som adjunkt, tills vidare fått anvisning, då
prosektorsplatsen stod ledig efter J. G. Rothmans afsättning,1 skulle kunna
indragas och dess lön perpetuellt anslås åt Sidrén, för att så däraf
i förening med medicine adjunktslönen, när den blefve lös, bilda
ett slags personlig professur åt honom. När så Aurivillius den
18 oktober 1757 framlade sitt förslag till Nosocomiets utvidgande,
gaf detta Linné anledning att i ett för öfrigt förträffligt utlåtande
(14 juni 1758), som visar klar förståelse af sjukhusets behof och
det kliniska studiets betydelse samt djupt intresse för anatomi och
kirurgi, att söka befordra Sidréns bästa, i det ban, då han i
medicinska fakultetens namn skulle utlåta sig öfver Aurivillii
nyssnämda förslag, hemställde, dock utan att nämna Sidréns namn, om den
ändring i nuvarande anordningar, att en särskild person skulle
förordnas att offentligen föreläsa öfver både anatomi och kirurgi,
ob-stetrik och medicina forensis, möjligen äfven biträda professorn
i praktisk medicin vid demonstrationerna på sjukhuset, hvaremot
ban skulle uppbära lönerna för både prosektorn, medicine
adjunkten och akademikirurgen.2 Säkerligen hade Linné aldrig trott,
att detta skulle bringa Aurivillius så i harnesk som skedde. Men
denne, som redan retats af att Linné, utan att meddela sig
med honom, låtit fakultetens yttrande afgå,3 var dessutom
förbittrad öfver, att Linné tillåtit sig att liksom reglementera
för hans professur och äfven skilja från densamma åtskilbga
ämnen, däribland anatomien, som var ett af Aurivillii
älsklingsämnen. Han förstod nog, hvarthän Linné syftade, och det blef för
öfrigt klart äfven för andra, då Sidrén på hösten 1758 trädde fram
med en begäran, som icke var annat än ett första förverkligande för
1 Konsistoriet hade 7 febr. 175C föreslagit och kanslern 10 febr.
samtyckt, att Sidrén fingo sköta prosektorssysslan och uppbära
lönen, tills hans egen blefvo ledig.
2 Linnæi odaterade utlåtande, inläinnadt 14 juni 1758 i kons:t, är
tryckt i Linnés Bref, 1, n. 99. Utgifvaren (Th. Fries) har både där
ocli i sin Linné, 2, s. 144 ff. vidlyftigt berört denna strid.
3 Se Bill. 4, s. 112. Det är dock att märka, att dittills åtminstone
fakultetens utlåtande uppsattes af dess decanus. Ilysto kollegan annan
åsikt än denne, fick lian nöja sig med att afgifva särskildt yttrande,
utan att doclc hans reservation omtalades i decani betänkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
