Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
jämte det något spetsigt påpekade, att när Wallerii professur
inrättades, kade ju vederbörande först anvisat för densamma
poe-seos professorns lön, men så igen återställt denna professur;
konsistoriet lofvade emellertid tillse, att Wallerius skulle få full lön.
Det underrättade kanslern om saken samma dag och föreslog, att
då man icke såg sig i stånd att anvisa medel för en fast lön,
Wallerii med. adjunktslön skulle utökas med den lediga prosektorslönen1
och ett bidrag af kolhandeln å Nora skogar, så att han finge lika
med andra professorer. Kanslerns svar den 19 april blef, att som
riksens ständer lagt hand vid saken, kunde han icke utlåta sig
därvid, förrän han sett, hvilken författning dessa ämnade träffa.
Emellertid hade ock professuren i fysik kommit på tal, i det mindre
sekreta deputationen den 26 maj frågat, om icke medel kunde finnas
för denna såväl som för kemiska professuren. Konsistoriet såg sig
i sin nöd om efter alla möjliga utvägar att för universitetet lätta
de nya bördor, som ställdes i utsikt, och hemställde därför hos
kanslern (10 juni 1756), att han skulle utverka hos sekreta utskottet,
att riksdagen åter öfvertog aflönandet af tyske språkmästaren och
ritmästaren, som påtrugats universitetet 1731, till dess kronans
stat finge tillgång därtill.2 Detta förslag kunde naturligen icke
falla riksdagen på läppen, men som den väl insåg universitetets
svårigheter, gaf den anvisning på en annan utväg till lindring, som dock
ej skulle kosta staten något. Den föreslog att vid Ficks afgång i
framtiden indraga den personliga professur i praktisk juridik, som
1747 inrättats för honom, och härom underrättade K. Maj:t
kanslern den 16 september, med bifogande af den något oklara
antydan, att ombudsmannaskapet kunde anordnas billigare.
Sannolikt hade flertalet konsistoriales ingenting mot indragningen,
ehuru Fick själf afgaf en indignerad protest,3 men denna hjälp var ju
ställd på framtiden och nu måste man genast utfinna medel. Och
detta gick, trots alla hittills gjorda och så ofta upprepade
förklaringar om svårigheten att anskaffa medel, sedan man öfveransträngt
sig med de stora byggnaderna.4 Den 26 febr. 1757 kunde konsisto-
1 Konsistoriet tyckes alldeles glömt, att kanslern 11 febr. 1756
anslagit prosektorslönen åt Sidrén. Kanske detta medverkat till
kanslerns snäfva svar d. 19 april.
1 Se ofvan s. 52.
* Se Ficks yttrande i kons. sessionen 27 nov. 1756, då han öppet
beskyllde L. Benzelstjerna, som satt på riksdagen, att hafva styrt om
saken. B. vägrade att svara, skyllande på riksdagssekretessen.
4 Räntmästarens och inspektören ærarii lämna 22 febr. 1757 en
kalkyl öfver den ekonomiska ställningen (Bih. 4, n. 26), för att
vägleda konsistoriet, då det skulle yttra sig öfver de nya lönerna. Jag be-
Ups. Univ. Hist. III, 1. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
