Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
bättras af de underrättelser, ban mottog under resan om de an
grepp, som den hätske Nils Wallerius fortfor att rikta mot hans
filosofiska åsikter. Men den afsikt, som ban med anledning däraf
hyste att vid hemkomsten upptaga striden med denne,1 kom icke att
förverkligas, ty döden ryckte honom bort fjärran från fosterlandet
vid Röda hafvets kust den 25 maj 1763 midt under ofulländadt
lysande forskningsarbete.
När förföljelsen mot Forskål ändades, var Ehrenpreuss redan
gången ur tiden den 21 febr. 1760. Konsistoriet hade redan före
hans död efter nu häfdvunnen sed slagit en medalj öfver honom.2
En fläck hvilar öfver hans minne, att ban lånade sin hand till
förföljelsen mot Forskål, men man har därvid att erinra sig, huru
partisynpunkten grep in under frihetstiden på alla områden och hos
nästan alla personligheter, och ban var för öfrigt i det afseendet
icke sämre eller bättre än sin föregångare, Gyllenborg, och sin
efterträdare, Höpken. I öfrigt torde ofvanstående framställning af
universitetsförhållandena på hans tid icke jäfva det omdöme jag
ofvan gifvit om hans personlighet och kanslersverksanihet,
nämligen att ban var en enkel, blygsam och välvillig man, en skicklig,
intresserad och plikttrogen kansler. I den korta lefnadsteckning,
som han själf något före sin död insände till konsistoriet3 för att
lätta mödan för dem, som efter hans bortgång skulle tala å hans
döda mull, säger ban trohjärtadt, att hans befattning endast gjort
honom glädje och att ban icke väntat sig någon belöning därför,
hvarför ock den öfver honom slagna medaljen varit en så mycket
gladare öfverraskning. Man kan i det bela icke annat än
instämma i de enkla, vackra ord, hvarmed ban slöt det bref af 13 december
1759, som åtföljde samma lefnadsteckning; ban sade sig där kunna
1 L. C. Kämpe skrifver 29 sept. 1702 från Upsala till Lidén (Ups.
Bibi., G. 151), att Forskål nog har gynnare i Upsala, såsom t. ox.
Fron-din och Melander »fast mest hemligen för judarnas rädslo skull», att
Wallerius åter har ej allenast i en disputation (det var Wiklunds
Vin-diciæ etc. 1702) angripit Forskåls nya edition af sina Dubia etc., utan
»nu publice för hela den lärda teologiska verlden i sista section af sin
4:de Prænotions-del classificerat honom ibland kättare» [jfr
Præno-tiones 4, s. 11S4 ff.]. Men Forskål lärer likaså tänka på hämd. Han
har bedt Linné, med hvilken han brefväxlar, att klippa ut angreppet
på hans disputation och öfversända det. Kommer Forskål liem, »så
lärer kriget förnyas med största häftighet.»
2 Präglingen beslöts 9 mars 1759, kostnaden steg till 2,355 dlr.
smt. (1758 års hufvudbok). Den omfattade ett exemplar i guld för
kanslern, och 85 i silfver, af hvilka han fick 50 (kons. prot. 12 maj, 6
juni och dess bref t. kanslerssekreteraren 15 maj 1759).
3 Själf biografien finns i Ups. Bibi. under X. 258.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
