Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
ru ensam yrkat, att protokollet skulle specificera kvad Forskål sagt
ock sedan i sitt skriftliga diktamen ytterligare utlagt.
Kanslikollegiet kade den ovanliga besinningen att vid mottagandet af
konsistorieprotokollet besluta i sin session den 30 april att icke
bekymra sig om detta diktamen, så mycket mera som konsistoriet icke
ansett det förtjänt af en relation. Kollegiet ville tydligen bringa den
ledsamma saken ur världen, det hade ju inga lagrar att skörda
därpå. Den envise Forskål åter ville ej så lätt uppgifva striden. Han
begärde hos konsistoriet den 13 maj 1760 att utfå utdrag af såväl
konsistoriets nyssnämda protokoll af den 22 mars som af
åtskilliga till konsistoriet ingångna bref från kanslern och
kanslikollegium, men konsistoriet vägrade samtycke på den grund, att saken
ej anginge konsistoriet vidare, än för så vidt det haft ett uppdrag
af kollegium att fullgöra, och som detta var gjordt, kunde det icke
taga någon vidare befattning med saken.1 Hvarje försök till
upprättelse var härmed afskuret för Forskål, och han fick sluta sin
harm inom sig.
Härmed var den i sanning sorgliga tvekampen mellan honom
och öfvermäktiga motståndare ändad. Äfven med erkännande
af, att ban genom halsstarrighet och en viss hänsynslöshet i
uppträdandet (åtminstone måste det så förefallit hans samtida) själf
varit något vållande till sin ofärd, blir den slutliga domen, att hans
motparter hade största orätten på sin sida. Hans sak var god, ty
hans uppsåt hade tydligen varit allvarligt och sannolikt icke
dik-teradt af några personliga bevekelsegrunder, hvarjämte försvaret
var manligt, öppet och ärligt, under det motståndarne synas mest
varit drifna af själfviska motiv af såväl personlig som politisk art,
likasom de hänsynslöst utnyttjade sin makt. Man kan väl säga,
att Hattrådet skrifvit sin egen dom, ty det var samma råd, som
fem år tidigare med Höpken i spetsen svarat Adolf Fredrik, då denne
önskade, att Hattpartiets nya organ Ärlig Svensk skulle först
granskas af justitiekanslern, »att rättigheten att skrifva om
konstitu-tutionen och regeringssättet var ett essentiale af friheten».
Betraktaren kan ej annat än känna vemod vid anblicken af, huruledes
vetenskaplig och politisk förföljelse här med framgång samverkade
för att beröfva fäderneslandet och universitetet de tjänster, som
bägge annars haft rätt att vänta af en så snillrik, lärd och energisk
personlighet.
Med bitterhet i hjärtat lämnade Forskål fäderneslandet för
att aldrig mera återse det, och hans stämning har icke kunnat för-
1 Se kons. prot. 13 maj 1760, tryckt hos Lagus s. 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
