Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
göra ett längre afbrott i Höpkens kanslersverksamhet, bann ban dock
att under denna korta tid taga del i åtskilligt, som var af
betydelse för universitetet. Efter Kristoffer Clewbergs ofvan omtalade
befordran den 19 april 1760 till teologiska fakulteten stod
orientaliska professuren ledig, ocb en af Höpkens första åtgärder blef att den
22 maj infordra förslag före terminens slut; bänsyn till den vanliga
ansökningstiden,1 skref ban, borde få stå tillbaka för vikten af att
få platsen fort besatt, ty tjänsterna voro till för ungdomens skull;
konsistoriet dröjde dock till den 22 juni, innan det uppsatte
förslaget. Både förslaget och tillsättningen hafva sin märkvärdighet.
Till första rummet hade rösterna i konsistoriet delat sig lika
mellan poeseos professorn K. Aurivillius och kungl, translatorn P.
Rubens med sju på hvar, under det alla fjorton satte teol. adjunkten
E. Hesselgren i tredje.2 Genom prokanslerns S. Troilii röst fick dock
Rubens första rummet, denne hade ansett att Rubens’ kungliga
fullmakt borde väga tyngre, och troligen hade detta argument
redan i konsistoriet bestämt sådana män som Linné och Berch m. fi.
att låta Aurivillius stå tillbaka för honom. Man skulle väl väntat,
att kanslern gifvit sitt förord åt Aurivillius, redan då känd som stor
orientalist, men han anbefallde icke någon särskild, då ban
inlämnade förslaget till K. Maj:t den 7 juli, och när K. Maj:t den 11 aug.
fyllde platsen, gaf han den åt Hesselgren. Utgången förefaller
nästan gåtlik.3 Aurivillius fick emellertid vänta elfva år till,
innan ban, efter att äfven Hesselgren blifvit teologie professor,
nådde den plats, till hvilken han länge varit själfskrifven.
En annan tillsättning som förtjänar uppmärksamhet var den,
då en öfvertalig professur återupprättades i teologiska fakulteten,
hvilken dock nu kallades sexta icke qvinta, sedan kalsenianska
professuren tillskapats 1754. När M. Asp 1756 blef domprost vid 60
års ålder, hade man väl ansett öfverflödigt att tillskapa en dylik
professur, som ofta skett förut vid hög ålder hos domprosten, men
1 Ett kungabref af 8 nov. 1757 hade påbjudit 56 dagars
ansökningstid för tjänster i allmänhet. Möjligen liar Höpken ansett det
gälla blott civila tjänster, ej universitetet, åt hvilket det troligen ej
varit delgifvet. då det saknas i dess arkiv.
2 Konsistoriet kunde ej följa sin vanliga metod att ordna
förslagsrummen efter absoluta röstetal, då alla tro fått lika många eller 14
röster.
3 Man kan tänka sig, att Rubens ej velat hafva platsen eller att
K. Maj:t ej velat afstå honom. Men hvarför blef Hesselgren
föredragen framför Aurivillius? Möjligen tyckte man, att den senare redan
hade sin bärgning, möjligen hafva personliga och partiintressen
spelat in.
Ups. Univ. Hut. III, 1.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
