Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
uppfattade man äfven saken så, hvarföre i augusti konsistoriet
sände en stor deputation med anhållan, att han ville ånyo åtaga sig
kanslersämbetet. Höpken, som emellertid börjat tveka, om han
skulle åter beträda den törniga politiska banan, gaf tills vidare ett
undvikande svar,1 och hans definitiva afskedstagande från rådet
i september skulle skilt honom från kansleriatet, om icke K. Maj :t,
trots att ban icke längre satt kvar i rådet, i december förnyat för
honom uppdraget att vara kansler. Troilius kom emellertid på
detta sätt att tjänstgöra ända till den 24 december, då Höpken
underrättade konsistoriet, att som det förnyat sitt val och K. Maj:t
samtyckt, återtoge han sin befattning. Egentligen var detta i strid
med konstitutionerna, som förutsatte, att kanslern skulle sitta i
rådet, hvarför ju ock Höpken nedlagt kanslersämbetet på samma
gång han förra gången entledigades från rådsvärdigheten, så
hade ock Gustaf Bonde gjort i tiden, men K. Maj:t, som skrifvit
lagen, kunde naturligen ock dispensera från den. Elfva år senare
få vi ock se Rudenschöld fortfara att fungera som kansler, ehuru han
aflägsnats från rådkammaren, och när han sedan efter
revolutionen vägrade att på konungens kallelse återinträda i rådet, behöll
ban dock på dennes anmaning kanslersämbetet alldeles som
Höpken nu gjort.
Trenne professurer fylldes under det interregnum, som sålunda
inträdde, den första på vanligt sätt, de två andra under riksdagens
inblandning. Till grekiska professuren, som genom Amnells
befordran till teologiska fakulteten blifvit ledig redan 25 maj,
sattes förslag först den 3 dec. 1761 med adjunkten Jonas Apelblad
i första och adj. Johan Floderus i andra rummet.2 Höpken
förordade i sin skrifvelse till K. Maj:t icke någon särskild,3 men Flo-
1 Prokanslern, som (1. 13 aug. anmanat konsistoriet att sända
deputerade till Höpken och begära, att han skulle återtaga
kanslersämbetet, fick d. 14 till svar, att konsistorium redan d. 11 af sig själf fattat
dylikt boslut. Don afsända deputationen meddelade konsistoriet d.
29 aug., att Höpken antagit valet, men sagt sig böra afvakta sitt
inträde i rådkammaren, då han skulle föredraga saken för K. Maj:t.
2 Af (le tjugu närvarande gåfvo 17 Apelblad sina röster till första
rummet och blott 3 sina åt rioderus, hvilken åter hade de öfriga 17
till andra. Dock är att märka, att de 17 åberopade ancienniteten som
grund för förslaget (Apelblad var äldre adjunkt), under det Amnell
ansåg skicklighet böra vara afgörande och gaf Floderus ett lysande
intyg om »utvaldt snille och smak samt mogen lärdom».
3 Detta förefaller eget, då N. von Rosenstein i sin minnesteckning
öfver Floderus (Vitt. Ilist. och Ant. akad. handl. 5. 1796) säger, att
Floderus hade Höpken att tacka för sin befordran. Ocli C. L. Kämpe
tyckes äfven syfta däråt, då han 17 nov. 1762 skrifver till Lidén (Ups.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
