Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
derus blef den, som fick platsen den 28 jan. 1762. Så stora
förtjänster Apelblad än hade, var valet otvifvelaktigt riktigt,
Flode-rus blef ju en af lärostolens och universitetets största prydnader.
I sammanhang med denna utnämning kan påpekas, att den afger
ett särskildt bevis på det förut påpekade missförhållandet, att de
akademiska lärarne tjänte länge utan lön. Floderus, som 1757
blifvit adjunkt, tjänte som sådan alldeles lönlös, som professor fick
han denna adjunktslön omsider 1763, men professorslön först med
hösten 1765.
Den gamla satsen, att aptiten kommer då man äter, besannade
sig visserligen i afseende på riksdagens inblandning i
professurernas organisation och tillsättning. Man hade begynt med att rubba
de juridiska lärostolarna och att utnämna Berch, sedan hade man
vägrat medgifva den indragning af två gamla lärostolar, som K. Maj:t
beslutat för att skaffa löner åt två nya, men lika fullt godkänt
tillskapandet af dessa två nya i fysik och kemi, dock utan anspråk på
att nämna innehafvare. Nu åter skapade riksdagen af egen
maktfullkomlighet en alldeles ny professur i svensk statsrätt och
utnämde tillika förste innehafvaren; man får härvid icke förgäta,
att det icke var af statsmedel anslaget gafs, då hade ju intet varit
att säga om tillskapandet, nej, det var på universitetets kassa man
obesväradt drog invisningen. Åtgärden finner sin egentliga
förklaring i den stora vikt Hattpartiet fäste vid, att hvad det
kallade riktiga och sunda åsikter om Sveriges lyckliga regeringssätt
spriddes i landet; därför hade K. Majrt på riksdagens hemställan
1757 föreskrifvit, att undervisning i svensk statsrätt skulle gifvas
vid alla läroverk, högre som lägre, och vi hafva ofvan sett, huru
man steg för steg arbetade på att gifva stadga åt denna
undervisning vid Upsala universitet. Det var dock icke svårt att finna, att
det säkraste och verksammaste sättet att betrygga sakens
förverkligande var att skapa en särskild professur i ämnet, och det var just
detta som nu skedde. Högst sannolikt hafva dock här som
öfverallt under frihetstiden privata och partipolitiska intressen äfven
icke så litet medverkat.1
Vid riksdagen 1761 väcktes fråga om att inrätta en professur
Bibi., G. 151) ocli anför stycken ur några skämtvisor, däribland att:
»Apelblad ej glömmer, att Gyllenborg är död».
1 Risell var måg till biskop Halenius, en af de myndigaste
Hattarne i prästeståndet; Boudrie åter har, som senare handlingar visa,
varit ifrig hatt. Bägges litterära bagage var klent. Riseils hela
akademiska produktion var en ganska enkel disputation år 1745 för
docentur på 16 sidor, som professor utgaf han ej något. Boudrie har af
Hallenberg uppvisats vara en plagiator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
