Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
konungen, och i § 4, att inga mål rörande universitets privilegier,
rättigheter och egendom få företagas till afgörande, »hvarest det
ock ske må», utan att kansler och konsistorium hörts. Och
stiliseringen af paragrafen om kanslersvalet (§1) har onekligen
utseendet af att vilja fråntaga K. Maj:t rätten att fritt utse kansler,
då det heter, att konsistoriet äger välja och presentera det riksråd,
»som de till academiens canceller åstunda, och med H. K. Maj:ts
nådiga kallelsebref därtill kommer att förordnas».
Projektet innehåller, som sagdt, i öfrigt åtskilliga uppgifter,
som sprida ett särskildt ljus öfver viktiga företeelser i universitetets
lif. De flesta får jag spara till annan plats, två berör jag här i
korthet, då deras innebörd ej torde så lätt falla läsaren i ögonen.
Läser man uppmärksamt § 12, som handlar oin föreläsningarna, skall
man finna, att i den ligger ett upphäfvande af det förhatliga
åläggandet för hvarje professor att i sin föreläsningsredogörelse angifva
sina särskilda åhörares flit och framsteg; uppdraget öfverflyttades
på rektor, hvilket var detsamma som att göra det till ett blott
allmänt uttalande om ungdomen. Den andra punkten, som här
förtjänar att påpekas, är, att i § 15 det uttryckligen säges, att förslag
skall upprättas till de tjänster, till hvilka kanslern utnämner, och
att ban skall hålla sig inom förslaget. Detta måste betyda, att en viss
erfarenhet af ett godtyckligt tillvägagående af kanslern i dylika
fall gjort en sådan bestämmelse nödig, ehuru icke många bevis
föreligga å ett godtyckligt förfarande af kanslern.1
Detta projekt till kanslersinstruktion har sannolikt strypts
i vaggan af de nya kanslererna, ehuru man ej vet något därom;
Höpkens utlåtande är tyvärr förkommet. Men att han icke kunnat med
blida ögon betrakta detta försök att kringskära hans myndighet,
är naturligt, och det är säkert, att så varit fallet. Han har
nämligen icke långt efter i bref till Linné,2 som hade hans särskilda
förtroende, uttalat sin förkastelsedom öfver förslaget, i hvilket ban
särskildt spårade ett utslag af teologernas önskan att återvinna sin
1 Så noggranna anteckningar jag än gjort om alla
adjunktsut-nämningar, har jag ej funnit mer än två fall före 1761, då kanslern
handlat godtyckligt. 1732 har Cronhjelm nämt L. Hydrén till fil.
adjunkt utan föregånget förslag (Ilydréns egen uppgift i hans
anteckningar, Ups. Bibi., X. 268: c),; och Gyllenborg nämnde 1746 Erik
Wal-dius till teol. adjunkt, ehuru ban ej stod på fakultetens förslag. Voro
ej fakulteternas handlingar dels så defekta dels i sig själfva
ofullständiga skulle nog flora fall kunna uppletas. Kanslererna ansågo sig
säkerligen ej skyldiga att hålla sig inom förslaget. Åtminstone
uppgifver Rudenschöld så 1781 (Bih. 5, s. 68).
2 Höpken t. Linné 7 nov. 1762 (Höpkens skrifter 2, s. 5.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
