Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
versitetet sedan lång tid tillåtit sig genom att förse svenskar med
magistervärdigheten, utan att kräfva motsvarande tillräckliga prof,
ja, stundom alldeles utan sådana. Häröfver hade man upprepade
gånger klagat, både i Upsala och Lund, på senare stället var ju
vägen till Pommern helt kort.1 Under Höpkens tid tyckes missbruket
hafva ådragit sig mer än vanlig uppmärksamhet. Redan under det
interregnum, då ärkebiskop Troilius förvaltade kanslersämbetet, hade
filosofiska fakulteten beklagat sig hos honom genom skrifvelse af 18
nov. 1761 öfver, att Upsalastudenter blifvit promoverade i
Greifswald, utan att hafva företett vittnesbörd från Upsala om sina studier,
utan att hafva aflagt de specimina, som lagen äskade, ja ofta utan att
ens hafva rest dit. Fakulteten begärde därför, att ingen
Upsalastu-dent skulle få promoveras vid annat universitet utan vederbörligt
testimonium härifrån, att han vore förtjänt af värdigheten, och
utan promotorial från sitt stifts biskop. Ansökningen föranledde
icke till någon åtgärd, kanske därför att det radikala botemedel
som den föreslog ju nnebar ett underkännande af Greifswalds rätt
att promovera. Följande år blef frågan akut, sedan filosofiska
fakulteten vägrat den bekante skalden Olof Bergklint och en
En-berg, som bägge promoverats i Greifswald, rätten att presidera i
Upsala för egna disputationer. Desse besvärade sig hos Höpken,
och denne fann saken kinkig. Han ansåg å ena sidan, att man icke
gärna kunde neka deras begäran på någon laglig grund, och att en
dylik åtgärd kunde föra till, att utländska universitetet med
vedergällningens rätt uteslöte svenska magistrar från gradens
privilegier, å den andra erkände han olägenheten af missbruket. Det
bästa vore, tyckte ban, att saken föredroges för K. Maj:t under
framhållande af betänkligheterna å ömse sidor, och att man blott
begärde ett kungligt bref, som ålade Greifswald att icke
promovera infödd svensk man efter annan metod än clen, som vore fastställd
här i riket.3 Senare gick han dock öfver på fakultetens sida ocli
vägrade medgifva sagda magistrar den af dem begärda
presidierätten.3 Fakulteten önskade dock få saken äfven principiellt
afgjord och gick den 27 febr. 1764 in till Höpken med förnyad
framställning; nu begagnade fakulteten det starka uttrycket, att
svenska ynglingar tillätos, »att utan alt aflagdt prof af någon lärdom,
frånvarande, allenast uppå dess ärelystna rekvisition och behag
1 En bläddring i våra herdaminnen visar, liur många af våra
präster särskildt i Lunds stift tagit graden i Greifswald.
2 Höpken t. fil. fakulteten 21 okt. 1762 (fak. arkiv).
3 Höpken t. kanslerssekreteraren 18 febr. 1763 (K. Bibi., Strödda
bref).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
