Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o!)5
yppigt utveckla sig, men ingenstädes äro dessa egenskaper så litet
på sin plats som vid ledningen af ett universitet med dess höga och
allvarliga uppgifter. Dessa svagheter förde med sig, att så glänsande
begåfvad han än var, så högt hans tanke än kunde flyga, kom han
att sakna förståelse för betydelsen af det strängt vetenskapliga
arbetet som sådant. Visserligen kunde ingen begära, att han skulle
haft en egen själfständig uppfattning af den rena vetenskapens
berättigande, och det torde icke kunna läggas honom till last, om den
strängt filosofiska forskningen tett sig för honom som en akademisk
kuriositet, likaså om de klassiska studierna, med hvilka han aldrig
gjort bekantskap, af honom mest betraktats som relikter af en så
godt som begrafven tid. Men man kunde vänta den instinktlika
aktning för vetenskapen, som en högre bildning alltid bör skänka. Denna
har man dock svårt att upptäcka, sannolikt har denna brist hängt
samman med, att ban i allmänhet för djupt allvarliga saker icke haft
mycket intresse till öfvers; hela hans uppfostran gick i den riktningen,
att lärdom borde betraktas som pedanteri och att vittra intressen och
en belefvad yta betydde vida mer än den mest solida
vetenskaplighet. Af universitetets arbete har egentligen blott vitterheten
och så mycket af vetenskapen, som vitterhetsidkaren kunde
omkläda i en tilldragande dräkt, ådragit sig hans intresse. Den
vetenskap, som var iförd den gamla latinska skruden, var honom både
främmande och likgiltig. Och öfver hufvud har han icke haft något
sinne för den verkliga lärdomen eller uppmärksammat den, därest
icke dess bärare råkade att göra sig ett stort namn, eller ban hos
honom uppdagade kvickhet och en ovanlig genialitet. Lärdomen
syntes honom helt naturligt tråkig, men tråkigheten var i hans ögon ett
af de största felen hos en människa.1 Skulle man tala om någon
viss riktning, i hvilken ban skulle önskat2 se universitetet utveckla
sig, skulle det väl varit den att se detsamma afkläda sig så mycket
som möjligt den äldre trånga prägeln af en på klassiska studier byggd
högskola, för att träda i en starkare beröring med de moderna
riktningarna inom vitterhet och konst.
Det starkare intresse Gustaf till en början torde hafva hyst för
sin kanslersuppgift har säkerligen svalnat under årens gång, särskildt
efter att hans reformförsök år 1768 misslyckats, hvad då hände, har
1 Se Gustafs egna ord (Odhner 2, s. 207, not 2).
2 Att tala om en målmedveten universitetspolitik hos Gustaf III
synes mig både oriktigt och orimligt. Han hade för stora andra intressen,
som upptogo hans själ, att universitetsfrågorna skulle kunnat i högre
grad eller varaktigt sysselsätta honom, oafsedt att han aldrig trängt
djupare in i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
