Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
för visso minskat hans sympatier för universitetet. Under sin
uppväxt hade han alltmera vant sig att i personers handlingssätt spåra
personliga och egennyttiga motiv, och en sorglig erfarenhet hade
gjort honom väl bekant med, hvilken roll partiandan spelade i hans
samtidas uppfattning, görande och låtande, helt naturligt trodde han
sig då i professorernas motsträfvighet se ett utslag af samma
fördärf-liga parti väsen.1 Deras motstånd mot hans fantastiska och omogna
reformprojekt verkade nog så mycket mera frånstötande, som han
säkerligen hos konsistoriemajoriteten vädrade sympatier för
Mösspartiet, och var något af partierna honom obehagligt, var det väl
detta nu halft republikanska halft ofosterländska parti med dess
plebejiska anstrykning. Det är icke heller så oförklarligt, om hela
universitetsväsendet för honom så småningom förlorat åtskilligt
af sitt intresse. Seende saker i stort och öfvertygad om riktigheten
af de reformtankar, som framblixtrat i hans lifliga fantasi, sökte
han orsaken till de svårigheter, som reste sig i hans väg, i bristen på
god vilja och förståelse vid universitetet och ansåg professorerna
vara efterblifne representanter för en utdömd tid. Vidare var
tålamodet ej en af hans dygder, han ville hastigt se frukten af sina idéer,
men ingen frukt mognar så långsamt som kunskapens. De
besvärliga detaljerna i ett arbete, särskildt hvad som hängde samman med
den administrativa rutinen, voro heller aldrig i hans smak, vid dylikt
tröttnade han snart. I allmänhet har han icke länge kunnat hålla
intresset samladt kring en enda sak, allra mest om den förefallit honom
obetydlig och föga uppseendeväckande, med sitt lifliga sinne älskade
han omväxling. När då de politiska intressena allt starkare kräfde
hans uppmärksamhet och slutligen togo hans hela själ och tid i anspråk,
blef det en själfklar följd, att universitetsfrågorna, i synnerhet om
de förlorat sitt första behag, trängdes i bakgrunden. Tyvärr
återverkade erfarenheten från kanslerstiden, som mig synes, på hans [-upj}-fattning,-] {+upj}-
fattning,+} äfven efter att han bestigit tronen, det ligger fortfarande
något skeft i hans åskådning af universitetet och i hans behandling
af detsamma.
Och dock, sanningen fordrar detta erkännande, har i trots af
ofvan påpekade svagheter hans kärlek för bildningens sak och känslan
af, att universitetet representerade ett stort fosterländskt intresse,
aldrig förnekat sig i hans eldfulla själ. När det gällde, kunde han
på ett sant kungligt sätt se saker i stort, och syntes honom
universitetets intresse beröra Sveriges ära, så var han genast färdig att
betrakta det som sitt. Och hans gåfva att tjusa människor var här
1 Se det märkliga uttalande lian gjort under sin kanslerstid (Odhner,
l, s. 583, not 1), jag har ej lyckats återfinna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
