Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
lagfarenheten, att efter eget beliag välja latinska eller svenska språket;
för universitetet vore icke något undantag stadgadt i förordningen,
och K. Maj:t hade förklarat sig icke tillåta minsta ändring, rubbning
eller förklaring i densamma. Filosofiska fakulteten, som därpå
uttalade sig den 14 oktober, tog latinet grundligen i försvar. De
akademiska författningarna föreskrefvo användandet af latin, lingua
eru-ditorum vernacula, i de akademiska snilleprofven, ehuru undantag
sedan gjorts för vissa professurer (Berchs och Lostboms). Det kunde
visserligen enligt förordningen icke betagas någon att trycka en
disputation på hvad språk han ville, men denna kunde icke beräknas
som akademiskt snilleprof och förtjänt af honores academici, ej
heller tillåtas till ventilation i strid med de akademiska lagarna.
Härigenom skulle man lägga hyende under ungdomens ändå tillräckligt
stora benägenhet att fort och lätt afsluta sin kurs och sålunda
medverka till en otillräcklig underbyggnad i latinet. Och hvart skulle
det taga vägen, om hvilket främmande och mindre bekant språk som
helst finge användas, det kunde då vid ventilationen, som afsåg att
utröna respondentens färdighet och lärdom, inträffa, att både
opponenter och de fleste åhörare ej kände språket. Endast Lostbom
anslöt sig till juridiska fakulteten; han ansåg, att det ändamål,
hvartill fakulteten syftade, nämligen att hindra det »inga både in materia
et forma för academien mindre anständiga ämnen» skulle ventileras,
kunde vinnas, om fakulteten icke admitterade till att disputera den,
som icke vore värdig. — Teologiska fakulteten (2. dec.) anslöt sig
till den filosofiska. Den ansåg, att den höge lagstiftaren velat skapa
en förskansning mot det barbari, som eljest lätt skulle insmyga sig,
om latinet och literae humaniores finge förfalla, det vore att försätta
vetenskapen i verklig våda. Hon åberopade ock, att vid sakens
behandling i prästeståndet den 30 sept. förlidet år hade detta uppfattat
förordningen så, att vid de akademiska läroprofven det skulle förfaras
efter konstitutionerna och gammalt bruk.1 — Medicinska fakulteten,
hvars betänkande var författadt af Linné, förklarade sig icke kunna
erkänna någon för solide doctus, som icke kunde läsa och förstå en
latinsk bok, detta språk vore lingua communis eruditorum;
ventilationen på latin vore ock nödig, ty den förhindrade studenten att
dölja sin okunnighet i språket, släppte man dessa villkor för
medicinare, kunde kvacksalfvare tränga sig fram till honores academici.
— Juridiska fakulteten fasthöll dock i sitt senare utlåtande af 23
december vid rättigheten att begagna svenska och tillade ytterligare,
1 Vid prinsens besök i kons:t den 25 sept. 1767 uppgaf Amnell, som
bivistat riksdagen, att lagutskottet afsett att undantaga akademiska
censuren, ehuru detta glömts vid expeditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
