Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
färdade samma dag fullmakt för Rabenius som juris practici
professor.1 Det skulle dock snart visa sig, att det var lika svårt för
Rabenius som för Fick att samtidigt sköta det dryga ombudsmannaskapet
och en professur, så att ban måste inom några år lämna det förra.
Genom nya tryckfrihetsförordningen af 2 dec. 1766 var så godt
som oinskränkt tryckfrihet medgifven och på samma gång den
preventiva censuren afskaffad, dock med ett undantag, att skrifter, som
rörde kristna läran, skulle granskas af närmaste konsistorium. Helt
naturhgt uppstod då vid universitetet den frågan, om äfven den i
konstitutionerna föreskrifna censuren af akademiska disputationer
skulle anses vara upphäfd, och alla fyra fakulteterna togo därför denna
fråga under behandling.2 De tre världsliga voro alla af den
meningen, att den censur, som konstitutionerna (kap. 18, § 2, mom. 1)
ålade dekanus för att tillse, att icke disputationer utkommo, som
försvarade en orimlig eller gudlös mening eller som kunde uppväcka
oro, var upphäfd genom nya lagen. Endast teologiska fakulteten
ansåg, att då förordningen undantagit hvad som rörde kristna läran,
vore det hennes skyldighet att i afseende på teologiska skrifter, som
utgåfvos som lärdomsprof, äfven om de rörde historia ecclesiastica,
rhetorica sacra »med mera», utöfva nödig censur. Alla voro de
tydligen ense, att förordningen icke betog fakulteterna deras rätt att
granska och approbera de skrifter, som framträdde som akademiska
specimina, ur synpunkten af deras vetenskapliga halt, ehuru något
olika tankar uttalades i den frågan, antingen dekanus eller
fakulteten skulle meddela tillåtelse till ventilation.3
Men där fanns en annan punkt, i hvilken åsikterna gingo tvärt
emot hvarandra, och i hvilken juridiska fakulteten stod ensam på ena
sidan, de tre öfriga höllo fast ihop på den andra; den rörde frågan
om språket vid disputationerna. Latinet var ju ännu vetenskapens
erkända språk vid universitetet, endast få undantag hade beviljats.
Att nu juristerna ville medgifva svenskans likställighet med latinet,
syntes de andra vara en lika onödig som olycklig nyhet. Juridiska
fakulteten, som yttrade sig först af alla den 11 mars, hade förklarat,
att då tryckfrihetsförordningen medgaf utgifvande af skrifter å hvad
språk som helst, kunde det icke förmenas dem, som ville disputera i
1 K. Maj:ts bref är tryckt i Bih. 4, n. 60.
* De fyra fakulteternas betänkanden, (len juridiska af 11 mars och
23 dec., den filosofiska af 14 okt., den teologiska af 2 dec. och den
medicinska (af 15 dec.) 1767 trycktes under titel: »Samteliga fakulteternas . . .
betänkanden angående censuren . . . Upsala 1770, 4:o, 18 ss.
3 Yttrandena äro här ej fullt klara. Utrymmet medgifver mig icke
att utveckla motsägelserna och förklara dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
