Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
afgjort utgången.’ Den 7 juli 1767 nämde K. Maj:t Bergman och
knöt därmed vid universitetet dess mest glänsande namn efter att
Linnés stjärna slocknat. I 5 år fick den nye professorn dock vänta
på sin lön under ett arbete, som ej visste hvad hvila var.
I fråga om besättande af den medicinska lärostol, som Samuel
Aurivillius lämnat tom, då han efter tio års professorsverksamhet i
förtid rycktes bort den 4 mars 1767 från ett energiskt reformarbete
af ej ringa betydelse för den medicinska undervisningen, rådde just
icke någon oenighet om efterträdaren; den högt förtjänte, genom sin
omfattande praktik väl kände och uppburne medicine adjunkten
Jonas Sidrén var så godt som själfskrifven, men andra omständigheter
kommo att fördröja hans utnämning. När nämligen Linné den 7 maj
afgaf medicinska fakultetens förslag, hvarå Sidrén var uppförd i
första rummet,2 hade han tillika omnämt, att de sökande icke aflagt
särskilda specimina för platsen såsom kungliga brefvet af 18 nov.
1748 föreskref, men att kan för sin del funnit detta obehöfligt, efter
de sökande ändå visat tillräckliga prof af sin solida erudition.
Konsistoriet däremot, som erinrade sig, hvilken skrapa det fått 1750, då
det funnit onödigt att affordra Meldercreutz prof,3 ansåg sig icke
kunna fritaga de sökande från profven utan kunglig dispens, men
det beslöt tillstyrka K. Maj:t att gifva sådan, eftersom medicinska
fakulteten funnit vidare prof öfverflödiga och afläggande af dylika
skulle draga ut på tiden till men för medicinska undervisningen.
Berch gick så långt, att han förklarade, att dylika specimina borde
egentligen blott kunna äskas af vederbörande fakultet, om den
ansåg sig behöfva dem, för en jurist vore det omöjligt att bedöma
medicinska specimina, kanske äfven teologiska och flertalet filosofiska.
K. Maj:t medgaf den 30 juni den begärda dispensen, hvarpå
förslaget uppsattes den 25 juli i den ordning Linné föreslagit,4 och K. Maj:t
nämde den 8 september Sidrén.
I juni 1767 fick prins Gustaf omsider tillfälle att besöka
universitetet. Den 3 infann ban sig i konsistoriet beledsagad af pro-
1 Bergmans uppgift i den ofvannämnda själfbiografi^ Den bekräftas
af Rudenschölds bref t. Bergman 21 april 1777 (Ups. Bibi., G. 21: b),
hvari den förre säger, att »i anseende, till den tidens ställning och rådets
dåvarande tänkesätt det behöfdes intet mindre än all dess [prinsens]
influence och det enträgnaste bemödande att erhålla för Hr. Professorn
den profession han nu innehafves»
2 Medio. fakult:s förslag 7 maj är tryckt i Linnés bref 1, n. 123.
3 Se ofvan s. 273.
* Rabenius satte dock Roland Martin först, emedan han i flere år
skött ett professorsämbete och »ju flere års utöfning af ett ämbete någon
vunnnit, ju skickligare blir ban», en väl stark juridisk formalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
