Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
universitetet tillerkänd; särskildt i afseende på den senare hade han
helt stolt betonat, att rektor inom sitt område vore på visst sätt att
betrakta som en konungens befallningshafvande. På
landshöfdingen gjorde väl de akademiska deduktionerna föga intryck, men där
fanns dock ett kungabref af 10 febr. 1758 till Göta hofrätt, som
tydligen inskärpte universitetets doms- och exekutionsrätt.
Landshöfdingarna voro emellertid ej alltid så benägna att taga hänsyn
till universitetens i dess ögon väl mycket antikverade rätt. Vid
ett tillfälle skedde dock detta så uppenbart, att universitetet
genom sin kansler anhöll om rättelse hos K. Maj:t. En i Upsala
studerande rysk adelsman M. A. Aphonin hade i december 1766
blifvit illa huggen af en norrlänning Nordlund. Landshöfdingen
friherre F. Funck gaf stadsfiskalen i Upsala i uppdrag att drifva
saken, ehuru den gällde en student, och hade sedan, när Nordlund
afvikit till sin hembygd i Ångermanland och således hunnit utom
de sex mil, inom hvilka universitetets jurisdiktion sträckte sig,
låtit efterlysa honom. Här förelåg uppenbart intrång i den
akademiska jurisdiktionen, och K. Maj:t gaf också Funck den 8 juli 1767
en allvarsam varning och erinrade honom, att det varit
universitetets obestridliga rätt att ensamt upptaga målet och sedan, om
så fordrats, anhålla om handräckning hos konungens
befallningshafvande.
Vid ingången af året 1768 träffades universitetet af ett förfärligt
slag, då man oförmodadt erfor, att dess räntmästare P. Julinsköld
måst göra cession. Det var icke första gången universitetet fått sitta
emellan genom sina räntmästares försumlighet eller bedräglighet, men
denna gång hade man icke haft en aning om förhållandet.
Universitetets affärer hade aldrig i hans tid varit ute för några svårigheter,
lönerna hade punktligt utbetalts och räkenskaperna hvarje år
befunnits i redigt skick. Och mannen hade icke blott åtnjutit allmänt
förtroende för redbarhet, utan hans egen ställning ansågs som
synnerligen solid. Innehafvare af stora egendomar och drifvande
omfattande affärer af alla slag hade han alltid haft godt om pengar
och visat sig frikostig, därigenom hade ban ock vid universitetet
och utom detsamma förvärfvat en mäktig ställning, hans
inflytande ansågs vara stort i hvarje universitetsfråga, äfven vid
utnämningar. Ingen hade en tanke på, att hans ekonomiska ställning
var annat än lysande, och det var ytterst vanligt, att man hos
honom insatte sina besparingar för att få god ränta.1 Säkerligen har
1 Företckningen på hans tillgångar och skulder, sådan han själf
uppgaf dem (kopia i Ups. Bibi., X. 240) uppräknar en mängd academici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
