Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
af professorerna hade intresse i saken som fordringsägare i
konkursen, och att de öfrige ej vore ense om villkoren; en billig försiktighet
syntes honom då fordra att hellre taga lagens väg. För ett
offentligt verk gällde andra hänsyn än för den enskilde, och framtiden
kunde hafva annan tanke om den föreslagna utvägens nytta,
universitetet borde väl ock enligt lag hafva förmånsrätt och därför
på en process ej förlora mer än tiden; skulle emellertid kreditorerna
föreslå ett ackord, som de ojäfvige i konsistoriet enhälligt antogo,
ville ban på nytt taga saken i öfvervägande. Det gick ock så, ty
sedan konsistoriet den 11 oktober anslutit sig till ett föreslaget ackord,
infann han sig själf i dess session den 14 och gaf då efter.
Redan det att han fick höra, att universitetet måst upplåna
51,000 dlr. kpt. i banken för att bestrida lönernas utgående, måste
trycka på hans beslut, ty uppskof kunde blott försvåra ställningen.
Diskussionen i konsistoriet klargjorde också alldeles situationen.
Redan Floderii yttrande i början måste bestämma honom. Denne
påpekade, att universitetet för sin fordran å 360,000 dlr. kpt. icke
hade annan säkerhet än en inteckning i Vårdsätra å 125,000; skulle
man processa i tio år om återstoden 235,000, skulle man, äfven om
man vore så lycklig, att man vann processen, dock se den slutliga
vinsten reducerad till 94,000 genom att ränteförlusten i tio år
141,000 måste frånräknas. Visserligen förlorade man på ackordet
64,000, ty Vårdsätra kunde icke skattas högre i verkligheten än till
inteckningens värde 125,000, och för de återstående 235,000 finge
man blott 171,000 (75,000 kontant, huset för 76,000, Ösby för 20,000),
men som man efter en rättegång enligt hvad han visat, endast
hade i behåll 94,000, vunne man genom ackordet 77,000. Och hvem
garanterade att man vann processen, ej heller finge man förbise
de dryga processkostnaderna. Prinsen gaf nu med sig. Han
förklarade, att Berchs meddelande om behofvet af pengar och Floderi
bevisning bestämde honom för ett bifall till ackordet. Och detta
gick därpå i verkställighet.1
Att affären med Julinskölds fasta egendom icke var så alldeles
lysande, skulle längre fram visa sig, och dessutom hade kostnaderna
i utredning och förlikning stigit till 8,700 dlr. smt.2 Men det var en
nödvändighet, då universitetets rubbade ekonomi fordrade snar
1 I sessionen 23 juni 1769 föredrogs protokoll öfver sammanträdet
med Julinskölds borgenärer. Salubref å egendomarna, värderade till
285,000 dlr. kpt., hade öfverlämnats oeh reverser å 57,000 betalbara under
loppet af 3 år.
2 Se kanslerns godkännande i juli 1769 af utbetalningen å
intressemedlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
