Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
föräldrar. Till sist begärde prinsen ett systematiskt betänkande
i den af honom väckta frågan.1
Härmed var denna minnesvärda session afslutad. Man kan
ej skiljas från den utan en känsla af djup vördnad för de ädla män,
som då förde universitetets talan, några af dem verkliga snillen,
flertalet ovanligt dugliga och plikttrogna lärare. En direkt
lycklig följd af den samma var, att prinsen-kanslern, säkerligen på grund
af Linnés skarpa protest mot förhören vid föreläsningarna med mera,
återgaf professorerna full frihet i sin undervisning;2 det länder
prinsen till verklig heder att här hafva sett klarare än kanslererna
både före och efter honom.
Konsistoriet dröjde ej att fullgöra prinsens befallning, det var
ju ock mycket lättare att komma till enighet i denna speciella
fråga än i undervisningsfrågan i dess helhet. Den form, som prinsen
gaf åt sin plan, har dock säkerligen öfverraskat det. I stället för
ett undervisningsseminarium som underhöll sig själf, hvarpå Berchs
plan gick ut, skulle man nu få ett spiskommunitet och se de
kungliga stipendierna, som voro afsedda för obemedlade ofrälse
studenter, komma adliga eller förmögna barn till godo, som därtill
hvarken hade rätt eller däraf hade behof. Också gick det vidlyftiga,
klara och väl skrifna betänkande, som konsistoriet afgaf den 5
november, icke alls i den riktning, som prinsen önskat. Dess uttalande
om det kommunitet ban föreslagit innebar ett rätt tydligt om ock
halfbeslöjadt afböjande af försöket att upplifva denna af erfarenheten
utdömda inrättning. I afseende på de kungliga stipendiernas
användande för det nya ändamålet anmärkte konsistoriet, att ju
hälften skulle komma adelsmän till godo, ehuru K. Maj:ts bref
af 2 april 1694 förbehållit dem åt ofrälse; om nu ock detta hinder
kunde undanrödjas genom en ny kunglig förordning, borde denna
dock innehålla, att endast torftiga af adel skulle hafva godt däraf
och ej i högre proportion än ofrälse. Vidare vore en betydlig del
af dessa stipendier anslagna som arvoden, och äfven om några af
dessa kunde indragas, återstode dock icke att använda för
kom-munitetet mera än 13,560 dlr. kpt. Billigheten fordrade dock, att
dessa användes till underhåll af aderton torftige ofrälse gratister
i den nya inrättningen. Privata stipendiedonationer torde i de flesta
fall icke vara att påräkna för densamma, då testatorernas bestäm-
1 Denna prinsens begäran är förbigången i det tryckta protokollet.
2 Boethii och Tingstadii bestämda uppgifter 1792 (Bih. 5, s. 220 och
229) tillåta ej att betvifla faktum, ehuru någon skriftlig tillåtelse af Gustaf
ej finnes; den gafs väl inuntligen. Uppgiften synes bekräftas af, att
Christiernin 1774 begär förhörens införande (Bih. 4, s. 358).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
