Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
begränsade sig till en detalj, ocli än mera af det sätt, hvarpå han
utformade densamma. Det kunde gå med på skapandet af ett stort
seminarium, i hvilket flera hundra studenter fingo en god och
stadig undervisning, frågan om underhållet för dessa måste träda i
andra rummet. Och då möttes det af något, som skulle i
främsta rummet vara en spisinrättning och som, än värre, blott skulle
komma några få och dessa mest af adel ocli förmögnare till godo,
men alls icke hjälpa det större och torftigare antalet och dessutom
taga deras stipendier i anspråk.
Motståndet har icke kunnat annat än stämma prinsen
ofördelaktigt mot universitetet, och den form man gaf det har väl oclc, om
ej sårat, åtminstone stött honom. Mot hans åsikt att adeln skulle
intaga en rangplats i samhället satte konsistoriet en annan, den
om alla klassers lika rätt till undervisning; en och annan uttalade
äfven starka demokratiska åsikter, ja i ett och annat yttrande
förspordes likasom en genklang af Mössornas åsikter om ett
republikanskt statsskicks förträfflighet, bägge saker af den art, att de måste
skorra i prinsens öron. Kritiken af det lösliga i hans program,
särskildt dess ekonomiska del, har väl ej heller varit honom så
behaglig. Ej osannolikt liar han uppfattat motståndet såsom sprunget
ur brist på god vilja och äfven trott, att denna i sin ordning berott
på en politisk motsats, i det konsistoriet skulle, såsom redan på
1740-talet förspordes, fortfarande vara besjäladt af sympati för
Mösspartiets program.
Han har dock icke alldeles släppt sin tanke, ehuru han efter
konsistoriets befogade kritik fann för godt att, då lian slutligen
förelade frågan för K. Maj:t,’ förorda dess förslag till ett seminarium.
Som hela förslaget härmed begrofs, är obehöfligt att redogöra
närmare för denna prinsens skrifvelse. Det märkligaste i den är, att
han, då han omtalar sitt förslag till ett kommunitet, säger, att han
drifvits härtill af sin öfvertygelse om den offentliga uppfostrans
företräde för den enskilda, och att han velat hålla frälsets barn skilda från
andra, emedan en blifvande general och minister behöfde annan
uppfostran än en prest eller köpman, utan att han därför vill förneka,
att stora egenskaper äfven kunna finnas hos de andra klassernas
barn. Han tyckes alldeles förbisett, att en dylik isolering af adelns
barn stred mot den andra riktiga tanke han uttalat om
förträffligheten af en allmän och således väl äfven gemensam uppfostran.
Prins Gustafs önskan att hålla den adliga ungdomen skild från
1 Kanslern t. K. Maj:t (efter 5 nov. 1768), tryckt i Bih. 4, n. 72.
Jag har ej haft lägenhet att utforska, om ärendet någonsin föredragits
i regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
