Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Äfven i sådana frågor som adjunktslöner har riksdagen
blandat sig. Tilldragelsen kan synas i sig själf obetydlig, dess intresse
ligger däri, att frågans behandling tydligt nog återspeglar
partipolitikens inflytande på universitetsärenders afgörande och
bedömande. Docenten i orientaliska språk Olof Domey hade 1765 nämts
af kanslern med förbigående af andra vida skickligare till teologie
adjunkt1 efter Kinmark, som blifvit professor Kalsenianus. Som
denna professur ännu icke var försedd med den donerade lönen,
behöll Kinmark sin adjunktslön och Domey fick gå utan. Det
var ju hårdt, men lian var ej värre däran än andra vid samma tid
och i samma läge, fallet var ju ytterst vanligt. Emellertid fann
Domey ögonblicket vara inne att utverka en rättelse häri, sedan
Hattarne kommit till makten vid Norrköpings riksdag 1769, och han
vände sig till denna med en begäran att åtminstone få
adjunkturens prebende, Näs pastorat, som Kinmark hade kvar. Mindre
sekreta deputationen gjorde härom hemställan hos konsistoriet, men
detta svarade (14 okt.), att man ju icke kunde lagligen taga ifrån
Kinmark hans prebende, i stället hemställde det, huruvida icke
Hagby och Ra ms t a kunde göras till prebende för Kalsenianus och
Domey så få Näs. Så skedde ock genom kungliga brefvet den 2
mars 1770. Men Domey var ej nöjd, han ville också hafva lön och
stödde sig därvid på ett löfte, som konsistoriet varit nog
oförsiktigt att 23 jan. 1770 gifva kanslern, att så fort tillgångarne det
med-gåfve se till om Domey kunde hjälpas. Om detta löftes fullgörande
anhöll denne hos konsistoriet i början af 1770; försöket lyckades
ej helt och hållet, men lian fick i alla fall en större gratifikation. Det
gick dock icke utan motstånd. Berch, som då var räntmästare, lät
icke sina Hattsympatier tala starkare än universitetets intressen,
han visste ock bättre än någon, hurudan ställningen var efter
Julin-skölds bankrutt. Men när konsistoriet tog frågan före den 16 mars
1771, syntes tydligen, att hänsynen till Hattpartiets välvilja för
Domey vägde öfver andra betänkligheter (Floderus sade rent ut,
att sekreta utskottets hemställan bestämt honom), och trots
starka protester från Ihre m. fi. förenade man sig att tillstyrka en
gratifikation för en gång af 1,000 dlr. smt., hvilket kanslern (nu Ru-
något. Konsistoriet beslöt förfråga sig lios kanslern. Dennes svar d. 18
sept. 1780 blef, att K. Maj:t d. 2 maj 1773 förklarat, att utgiften af
krigs-kollegii medel ej borde utgå.
1 Jag har mycket svårt att ej tro, att det Hattinflytande, som
tydligen gör sig längre fram gällande till Domey’s förmån, redan nu inverkat
vid hans adjunktsutnämning.
Ups. Univ. Sist. III, I. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
