Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47(3
till att vinna konungens nåd än dygd ock rätt samt i öfrigt genom
alla stånds barns umgänge styrka inbördes förtroende ock förqväfva
all otidig ärelystnad, som leder till partier, oenighet och för riket
högst skadliga följder».
I hvilken utsträckning ungdomen hunnit anstickas af
politikens gift, är omöjligt att säga, men det låter knappast tänka sig,
att den kunnat undgå att taga intryck af de häftiga politiska
striderna, hvilkas dyningar kändes ända ned i de flesta hem. Och då
flertalet studenter ju var af ofrälse börd, förefaller det väl sannolikt,
att de icke kunnat förblifva alldeles likgiltiga, när ståndsfrågan
sattes på dagordningen af det yngre Mösspartiet. Uppträdena i
Värmlands nation, där docenten Malmstedt förde den unga
studentoppositionens talan ock i sin strid mot nationens lagar vägrade
erkänna »andra författningar än de riksens kögloflige ständer vidtaga»,
låta oss ana, att det politiska vågsvallet hunnit ända fram till
stu-dentsammanlefnaden. Och att studenter kunde af smidiga ock
hänsynslösa lärare utnyttjas för den politiska striden, lärer man af ett
bref, som den i intriger djupt bevandrade D. Annerstedt skrifvit, hvari
han antyder, att de som i Upsala förvärfvat popularitet, såsom
en Serenius, en Rosenstein, en Linné, en Julinsköld, äfven utan pengar
hade flera utvägar att inverka på ett riksdagsmannaval än den
driftigaste herre i Stockholm med både makt ock medel, »ty aldrig
någon express går så fort som en student, ock ingen commissionär
per-svaderar så lätt som en favoriserad student öfvertalar sin far, sin
svåger, sin bror».1
Trots allt partikif är det väl troligt, att bland de bildade och
hederlige män, som utgjorde universitetets lärarestam vid
frihetstidens slut, många, om ej rent af de fleste, med oro sågo tidens tecken
och längtade efter en förändring, ehuru de ej vågat gifva uttryck
åt sina känslor. Tidens moraliska fördärf kunde en Sleincour
måla i starka färger äfven i prins Gustafs närvaro i sessionen den 13
okt. 1768, han förnyade det i lika indignerade ord tvenne år senare
i ett rektorsprogram,2 men om det politiska fördärfvet aktade man
sig i allmänhet både att tala och skrifva.3 Någon gång har ett
betryckt sinne gifvit sig luft i ett enskildt bref, såsom då don unge Uno
von Troil under sin utländska resa skrifver från Paris till sin
morbroder vid underrättelse om Gustaf III :s misslyckade försök att
1 Annerstedt t. B. Bergius 4 april 1766 (Bergianska saml. T. 11).
2 D. 18 nov. 1770 vid Christiernins installation.
’ Linnés klagomål öfver nationens fördärf i bref t. Wargentin 24 aug.
1768 (Linnés Bref 2, n. 397) gälla egentligen studenternas brist på
allvar och deras smak för en ytlig skvallerkritik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
