Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•475
retirerat mig bland mina döda vänner.»1 Året förut vet en annan
brefskrifvare i Stockholm berätta,3 att underbga rent af
ohyggliga rykten gå om de politiska slitningarna i Upsala, hvilka så skrämt
välmenande folk, att de först förlorat modet och släppt tanken på
motanstalter (man får ihågkomma, att brefskrifvaren tydligen är
Hatt), och att farliga idéer i anledning häraf begynt formeras hos
ungdomen, hvilkas utbrott man dock lyckats dämpa.3 Samme man
har ock att förmäla, att partihätskheten gått så långt, att
barnen af vissa professorer (det vill säga de, som delade Hattarnes
åsikter) förföljdes och ledo den ena ledsamheten efter den andra af
sina föräldrars kolleger. Att prins Gustaf varit öfvertygad om, att
partisöndringen äfven besmittat universitetet, hafva vi ofvan sett
af det strafftal han först ämnat hålla vid afskedet före sin utländska
resa.4
Den starka opposition, som under frihetstidens sista skede
restes af ofrälset mot adelns företrädesrättigheter, de sociala likasom
de politiska, har belt naturligt funnit genklang vid universitetet,
om ock där icke i egentligt sammanhang med de politiska
konflikterna. Vid universitetet hade man egentligen sitt öga fäst vid det
för universitetsstudierna mindre lyckliga förhållandet, att adeln
ej sände sina barn till skolorna, och att, när dessa barn kommo till
Upsala, undandrogo de sig all tillsyn och isolerade sig från öfriga
studenter. Möjligen kan ju, som jag ofvan antydt,5 under en och
annan professors klagan häröfver legat ett uttryck äfven för den
politiskt demokratiska åskådning, som uppbar Mössornas program,
men hos flertalet har det väl egentligen varit den sociala olikheten
och dess skadliga återverkan på studierna, som föranledt
klagomålen. Det är emellertid ganska märkligt, att bela konsistoriet
kunnat i sin skrifvelse till prinsen-kanslern den 5 nov. 1768 om det
tilltänkta seminariet förena sig om ett sådant uttalande som det,
att denna nya inrättning måste byggas på »det som uti ett rike, med
den konstitution som Sverige, vill vara högst angeläget och
försiktigt, nämligen att ifrån de spädaste åren inplanta ingen annan grund
1 17 maj 1771 (orig. i K. Bibi., Bref t. D. Tilas).
2 C. A. Cadovius (kyrkoh. i Säby) t. biskop Nilenius i Linköping
29 Mars 1770 (orig. Linköp. bibi., Ilist. T. 51, n. 50). Det bör dock
tilläggas, att ett senare bref frän densamme till densamme (anf. st.) af
6 april efter ett besök i Upsala ej bar något att omförmäla om
politikens grasserande vid universitetet.
3 Jag antar, att Cadovius syftar på docent Malmstedts
uppträdande i Värmlands nation.
4 Se ofvan s. 454.
5 Se ofvan s. 435—36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
