Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•481
fessuren, borde försvinna, efter den nya regeringsformen upphäft
all äldre grundlag och »ej tillåter annan uttydning än den K. Maj:t
själf i samråd med riksens ständer skall finna godt att göra»; all
explikation af densamma vore för en privatperson både onyttig
och otillåtlig, om ej rent af farlig. Han hemställde dock tillika,
om icke Risell, som med heder skött sin plats och nu svårligen kunde
vid den ålder ban nått slå sig på annat ämne, förutom det att hans
syn och hälsa började aftaga, kunde få behålla sina löneförmåner;
K. Maj:t gaf härtill sitt samtycke den 7 oktober. Kanslern
återgaf dock Risell platsen i fakulteten två år senare vid sitt besök i
Upsala den 15 juni 1774,1 och mannens hälsa förblef så god, att ban
länge tog verksam del i fakultetens arbete samt dog först 1789.
Tillsättningen af poeseos professuren samma år efter K.
Aurivillius erbjuder åtskilligt, som ej saknar sitt intresse ur mer än
en synpunkt. Filosofiska fakulteten hade den 25 juni satt på
förslag e. o. adjunkten P. Svedelius, v. bibliotekarien J. N. Hageman
och fil. adjunkten L. J. Palmberg,2 men i konsistoriesessionen den 1
juli ändrade sig siffrorna. Förslaget blef där Palmberg, Hageman,
Svedehus. Kanslern inlämnade förslaget den 19 juli, utan att
gifva sitt förord åt någon. Boudrie, som var akademisekreter sedan
1761, besvärade sig emellertid öfver att han blifvit förbigången å
förslaget, men det skulle ban icke hafva gjort, ty de åtta, som icke
gifvit honom sin röst, däribland sådana namn som två förutvarande
poeseos professorer Hydrén och Aurivillius, Floderus, Sleincour,
Bergman och Melander, afläto den 11 augusti en amper och för
Boudrie ingalunda smickrande förklaring. I denna förkastade de
an-ciennitetsprincipens tillämpning vid universitetet och vände sig
därpå mot Boudries meriter. Hans prof för professuren hade
varit underhaltiga, poesi och vitterhet hade jcke varit föremål för hans
studier, men väl filosofi, de gratulationsverser, med hvilka han
hedrat disputerande personer, bevisade intet om hans skicklighet för
professuren, och det tal på latinsk vers han en gång hållit på Adolf
Fredriks födelsedag hade ej varit föremål för granskning eller ens
blifvit tryckt. Härmed var Boudrie naturligen blifven omöjlig.
Men den lycklige blef P. Svedelius, som stod på tredje rummet och
som nämdes af K. Maj:t. den 4 nov. 1772. Huru ovanligt detta än
1 Se Bih. 4, s. 353.
! Det är dock att märka, att enligt gammal vana sammanräknades
här absoluta antalet röster. Svedelius hade visserligen inalles 10 röster,
Ilageman 8, Palmberg 7, men Svedelius hade blott 2 till andra och 8
till tredje, under det Palmberg liade 6 till första, 1 till andra, Ilageman
1 till första, 7 till andra.
Ups. Univ. Bht. III, 1. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
