Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•501
stod saken, då kanslern nu upptog den i konsistoriet. Han förordade
varmt företaget ock befallde, att docenten Jacob Axel Lindblom,
som öfvertagit förlagsrätten af Gjörwell, skulle uppkallas. Det
behöfdes dock icke, ty kanslern gjorde sig själf det besväret att före
nästa session dryfta saken med Ihre ocb Lindblom, ock sedan han
af den senare inhämtat, att denne ansåg, det man för utarbetande
af verket behöfde påräkna ett förskott af universitetet å 30,000
dlr. kpt., föredrog han saken i sessionen den 23 oktober, då äfven
konsistoriet utan någon då visad motsträfvighet gick in på förslaget,
dock med det vidfogade villkoret att tillgodoseendet af öfriga viktiga
behof särskildt af byggnader skulle medgifva förskottet, och att
man finge säkerhet för återbetalningen, d. v. s. genom
prenumeration skyddades för förlust. Säkerligen hade endast kanslerns
närvaro hindrat oppositionen att uttala sig, ty blott en månad
senare kom det till en våldsam diskussion i konsistoriet om företagets
behöflighet och räntabilitet. Skildringen häraf får jag spara till
nästa afdelning.
Kanslern förhörde sig därefter, om den akt af 20 febr. 1764,
som Höpken och konsistoriet då underskrifvit rörande bildandet
af en reservfond, blifvit efterlefd, hvarpå konsistoriet gaf den
upplysningen, att de ekonomiska förhållandena i allmänhet och
särskildt den skakning, som den Julinsköldska bankrutten
förorsakat, förhindrat uppkomsten af besparingar, men att det nog vore
betänkt att, så fort bankruttens följder voro öfvervunna, söka
genomföra saken. Kanslern, som fann Höpkens förslag nyttigt,
förklarade, att ban önskade underteckna akten, och att äfven de
kon-sistoriales, som icke gjort det, nu borde göra det. Kanske det bör
nämnas redan här, att någon reservfond aldrig bildades, af det enkla
skäl att konungen och kanslern, d. v. s. egentligen den förre, alltid
visste anvisa uppgifter, till hvilka de möjliga besparingarna
lämpligen kunde användas.
Rudenschölds varma intresse för svenska språkets vård, hvarå
flere exempel gifvas,1 framträdde äfven vid detta tillfälle, i det han
erinrade om vikten af att ungdomen bandleddes i att skrifva en ren
och städad svenska. När konsistoriet upplyste, att Ihre därutinnan
gick ungdomen tillhanda, förklarade ban artigt, att uppdraget icke
kunde lämnas i bättre händer. Denna fråga var för öfrigt tidigare
1 Han hade redan 1755 utgifvit »En skälig critique ... i anledning
af en nyligen tillkommen öfversättning» (af Montesqieu’s Considérations
etc.), som vittnar om både fint öra och makt öfver språket. I
Vetenskapsakademien höll han d. 5 febr. 1772 ett rätt märkligt tal om »svenska
språkets art och nuvarande bruk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
