Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•224
teten,1 att den förordning, som K. Maj:t den 10 juli 1753 utgifvit,
att när ograduerad adjunkt speciminerade för professur inom sin
fakultet, skulle kan äga att göra det sine praeside men ex inferiori
cathedra och utan respondent,2 finge tillämpas äfven på de
teologiska adjunkternas årliga disputation er, hvilket ock kanslern biföll.
Man har svårt att här finna annan fördel för adjunkten än den, att
ban slapp stå som respondent och sålunda jämställas med
vanliga studenter, ty kostnaden skulle i alla fall drabba honom.
Också synes icke spår hädanefter mer än förr af att årliga
disputatio-ner hållas af teologie adjunkterna. För filosofie adjunkterna
behöfde deras fakultet icke begära tillämpning af 1753 års bref, ty de
voro ju alltid graduerade magistrar och således berättigade att
presidera i sin fakultet.
Examensfrågan, som kanslern fört på tal förra året. låg honom
tydligen om hjärtat, ty ban påminte i sessionen den 1 juni om
behofvet af att minska examina, hvarvid konsistoriet upplyste, att det
icke kunde taga saken under behandling, förrän fakulteterna
yttrat sig. Han öfvervar ock den 8 i konsistoriet examina till
kollegierna ocli den 10 i teologiska fakulteten dess preliminärexamen
för blifvande magistrar, med hvilken ban förklarade sig nöjd,
särskildt därför att ban funnit, det examinator ställde frågan till viss
person och icke till alla gemensamt; han förnyade dock äfven då sin
erinran, att ban fann examina vara väl många.
I en ekonomisk fråga ställde sig kanslern på tvären mot,
konsistoriet ocli uppref dess föregående beslut. Konsistoriet hade
ut-lånt 90,000 dlr. kpt. till en hofkvartermästare von Asp mot
inteckning i hans egendom Salnecke samt, när denne gjort konkurs och
Hofrätten tillförsäkrat universitetet förmånsrätt för sin fordran,
uppsagt lånet för att i stället få summan jämte öfriga tillgängliga
medel utlånta till en brukspatron i Värmland, kammarherre von
Hofsten. Meningarna hade dock varit starkt delade i
konsistoriet om lämpligheten af åtgärden, så att detta förfrågade sig hos
kanslern, om han icke ville decidera i saken. Detta afvisade ban
först (28 febr. 1774) på den grund, att han viil icke hade någon
skyldighet att tillse, huru universitetets medel bäst kunde förräntas,
och att det icke vore riktigt att vältra öfver på honom det ansvar,
som konsistoriet själft borde bära. Men när så Asps måg,
hofrätts-rådet von Post, vände sig till honom och föreställde, att en genom
universitetets uppsägning framkallad tvångsförsäljning af Salnecke
skulle i onödan förorsaka öfriga borgenärer stora förluster, änd-
1 Sc Bih. 4, s. 347—348.
2 K. Maj:ts bref 10 juli 1753 (Bih. 4, n. 19).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
