Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•509
han vore hågad att testamentera en fond på några tusen plåtar till
Upsala för att så bidraga till aflönande af en professur i anatomi,
om K. Maj:t ville genast inrätta en sådan; skedde detta ej medan
han lefde, förfölle hans löfte. Kanslern gaf konsistoriet häraf del
den 5 maj 1774 men omnämde tillika, att sista villkoret gjorde
saken oviss, ty han hade ingen aning om hvad kungen själf tänkte
i den vägen, och ban tvekade för egen del att drifva på saken, då
inga statsmedel vore att påräkna, ocb lasten således skulle falla på
universitetet ensamt. Konungen hade emellertid strax därefter
bestämt sig, kanske just Linnés besök har inverkat på beslutet,
och redan den 17 maj 1774 utfärdade ban bref till kanslern, att
ban ansåg angeläget, att en anatomisk professur inrättades, då den
hittillsvarande läraren i ämnet ändå hade fullt upp att göra; som
dock statsverkets tillgångar icke medgåfve något understöd,
önskade ban att universitetet anskaffade lön för en dylik professur, till
dess lönen för den på indragningsstat försatta professuren i
statsrätt hemfölle vid Riseils död.1 Kanslern anmälde detta kungliga
bref vid sitt besök i konsistoriet den 11 juni 1774 och begärde
utlåtande, huru lön skulle kunna beredas af universitetsmedel. Redan
den 15 juni hade inspectores aerarii och räntmästaren sitt utlåtande
färdigt, det var författadt af en af de förre, matematikern Melander.
Häri gafs en mörk teckning af den ekonomiska ställningen, som
egentligen gick ut på att medel sannolikt icke kunde anskaffas.3
Melander hade som bakgrund för taflan lagt en teckning af
professorslönernas sorgliga sjunkande från det vackra belopp, som
Gustaf Adolf ansett erforderligt, och angaf sedan, att årliga behållningen
enligt räkenskaperna kunde högst beräknas att uppgå i medeltal
till 3,091 dlr. smt., och detta efter ett spannmålspris af 24 dlr. kpt.
tunnan; men man hade att komma ibåg, att på Höpkens tid
beslutats, att en reservfond å 50,000 dlr. smt. alltid borde förefinnas för
påkommande oväntade utgifter, och att då räntan på detta
kapital utgjorde 3,000, hade man i själfva verket blott 91 daler i behåll
vid ett spannmålspris af 24 daler. Däraf följde, att endast, vid ett
1 K. Maj:ts bref 17 maj 1774 i Bih. 4, n. 91.
2 Melanrlers anförande är tryckt i Bill. 4, s. 349 ff. När han beräknar
professorslönen efter 1748 till 100 tunnor in natura och 1,425 dlr. kpt.
kontant, hvilket ju kan se olika ut med hvad jag ofvan s. 13 anfört, beror
det, på, att lian från penninglönen 2,100 dlr. kpt. afdrager krouovärdiet
på de 100 tunnorna efter G 3/< dlr. kpt, (2 ■/< i smt.), således 075 dlr.,
ocli sedan räknar 1,425 kontaut och 100 tr. in natura (som räntmästaren
löste efter årets markegång). Bägge beräkningssätten återgifva samma
värde på lönen. Jag liar följt hufvudböckernas sätt att angifva lönens
uppdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
