Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•516
att räntkammarens tillstånd knappast medgåfve en dylik
förhöjning och att Söderberg hade en duktig lön ändå som
regements-fältskär, men att man naturligen skulle foga sig i K. Maj:ts behag.
Kanslern dolde icke heller för K. Maj:t (i skrifvelse af den 15 juli),
att ban fann Söderbergs begäran oväntad, och ban upprepade
sina gamla farhågor för universitetets ekonomi. På konungen gjorde
detta ingen verkan, ban resolverade den 7 augusti, att Söderbergs
begäran skulle gå i verkställighet, och lade till, att beräkningen skulle
tillämpas allt ifrån dagen för hans fullmakt.1
Ännu en utnämning vid denna tid, som väl mycket vittnar
om inflytelsen af kungligt patronat, kan jag ej med tystnad förbigå.
Den om universitetet så högt förtjänte Anders Berch hade 1768
tagit på sig det tunga arbetet med att bringa universitetets finanser
i ordning efter den svåra stöt, som de fått genom de Julinsköldska
förskingringarna, och 1770 hade ban förflyttats från sin professur
till räntmästarplatsen. Med den ovanliga arbetskraft, det rediga
hufvud ocb den plikttrohet, som utmärkte honom, hade det ock
lyckats honom att lösa den svåra uppgiften på ett sätt, som borde
vunnit allmänt erkännande, men det var icke så. Trots att frihetstidens
politiska strider lagts i grafven, fortlefde ännu bos många den
personliga animositet, som partiförföljelserna väckt och underhållit. Och
Berch, som alltid varit en öfvertygelsetrogen Hatt och kanske ej
alltid sparat sina motståndare af det andra partiet, hade ådragit sig
Ihres djupa ovilja, ingen hade ju heller vid universitetet så lidit för
sin politiska tro, som denne märklige man; Ihre begagnade nu sin
ställning som rektor under höstterminen 1774 för att på allt sätt
plåga sin forne motståndare den gamle räntmästaren. Till honom
sällade sig troget den från sin professur entledigade Risell, dels
kanske af samma motiv som Ihre, dels emedan ban räknade på att, vid
Bercbs som ban trodde snara frånfälle eller om förföljelsen dref
denne att taga afsked, kunna intaga dennes plats, till hvilken ban haft
andra förslagsrummet 1768. Risell kunde, såsom skild från
konsistoriet, nu endast verka i det tysta, men Ihre var som rektor i stånd
att, så ofta det lät sig göra, angripa Berch i konsistorium.
Anmärkningarna torde icke hafva varit af synnerlig vikt, de synas mest
rektors bref till kanslern denna dag. Den rättrådige Aurivillius säger
rent ut, att ingen billighet eller förtjänst kunde åberopas till Söderbergs
förmån; ban hoppas, att kanslern i alla händelser skall laga, att anslaget
blir personellt, lian fruktar dock att konsistoriets motstånd skall uttydas
oblidt å högre ort.
1 Söderberg, som 1775 lyfte 100 dlr. smt., utfick 1776 pä en gång
1,799 och sedan växlande efter spannmålsprisen från 103 rdr. till 177 (618
till 1,062 dlr. smt,).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
