Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•517
hafva rört sig kring, att Berch haft mera penningar liggande
hemma hos sig än förordningarna medgåfvo, och att han skulle låtit
universitetet betala reparationerna på sitt boställe, men det är allt
för möjligt, att formen för inkvisitionen varit i hög grad sårande
för Berch. Anfallet säges så hafva gripit den gamle, att det
plötsligen lade honom i grafven den 14 dec. 1774.’
Till den lediga platsen, som var i ekonomiskt hänseende vida
fördelaktigare än någon professur, anmälde sig icke mindre än 16
sökande. Den mest meriterade syntes väl vara akademikamrern
Gabriel Buda, som i 16 år på förtjänstfullt sätt skött sin befattning’
och som åtnjöt universitetets stora förtroende. Bland de öfriga
äro att märka juris adjunkten A. Hemberg, en f. d. Upsala-magister,
nu pagehofmästare Frans Westerdahl samt Risell, hvilken
säkerligen gjorde sig godt hopp om platsen därför, att genom hans
utnämning skulle hans förra professorslön blifva ledig för A. Murrays
räkning, ett förhållande, som onekligen borde tilltala konungen,
hvilken nyss tillskapat den anatomiska professuren men ock sett,
huru universitetet sträfvade emot att skaffa Murray lön. Men
både Riseils och universitetets förhoppningar gäckades. Konsistoriet
hade visserligen den 23 fehr. enhälligt satt Ruda på första rummet
och med förbigående af Risell fyllt andra och tredje rummen, men
den lycklige blef ofvannämde Westerdahl, som icke ens haft plats
på förslaget, men som den 22 maj utnämdes af konungen. Man
kan väl fråga sig, hvilken orsaken varit härtill, belt säkert
verkade Westerdahls Stockholms-relationer mest. Sedan ban vid 27 års
ålder graduerats 1761, hade ban 1762 gått in som e. o. amanuens
vid kungl, biblioteket och antikvitetsarkivet och därpå i maj 1766
blifvit hofmästare vid kungl, pagekåren;’1 denna ställning har väl
1 Den källa för historien om angreppet på Berch, som ligger i Mallets
båda bref (Bih. 4, n. 95 och 98), skulle synts mig väl grumlig och opålitlig,
eftersom Mallet var en lidelsefull man och stark Hatt, om dou icke
bekräftades däraf, att den rättrådige och så vidt jag vet aldrig för partisinne
om-talte Karl Aurivillius samtidigt skrifvit till Wargentin: »Wår ärliga,
hederliga, gamla professor Berch . . . måste till slut blifva ett oskyldigt offer
för det i många hjertan ännu beklagligen jäsande partiagget, Gud hjälpe
oss» (18 dec. 1774 i Bergianska saml. T. 16). De magra protokollen,
som jag noga genomgått, gifva ingen upplysning. Ingenting vittnar om
att någon svårare sammandrabbning ägt rum. men så är ock ytterst
sannolikt, hvad Mallet skrifver d. 15 dec. (Bih. 4, n. 95), att mycket utstrukits
vid justeringen.
3 Det trassel, som på 1780-talet visade sig i akademikoutoret, sedan
ohälsa undergräft Rudas krafter, får ej förleda till en orättvis dom öfver
mannen. Vid denna tid visade han både kraft och ordningssinne.
3 Westerdahls meritförteckning af hans egen hand finns bland kons.
acta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
