Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•525
som toge del i en sak, dess långsammare ginge den; kanslern sköt
då saken till framtida öfverläggning. Följden blef blott, att
konsistoriet icke det ringaste bekymrade sig om föreskriften;
medlemmarne i majus valdes visserligen reguliert hvart halfår, men på hela
tiden från sista kanslersbesöket ock till dess konsistoriet begärde
reformens afskaffande hölls blott ett majus den 3 juli 1775. — Det
var för öfrigt icke blott obenägenheten mot det nya majus, som
gjorde reformen impopulär, äfven den nya inrättningen af minus, så
mycket den än lättade bördan för professorerna, började för mången
te sig som en farlig sak, sedan preses, senior facultatis juridicæ, och
de stackars fyra adjunkterna begärt arvoden. Detta afslog man
visserligen (dock endast med tolf röster mot elfva),1 men säkerligen
påskyndade denna tilldragelse beslutet att fortast möjligt göra sig
af med hela reformen, ty ingenting skrämde vid denna tid
konsistoriet så mycket som en antydan om nya utgifter; man fruktade,
och man saknade ej skäl, då ju öfverheten var jämt färdig att gifva
anvisningar på universitetets tillgångar, att den dag kanske icke
var aflägsen, då brist skulle uppstå i professorernas egna så knappa
löner.
På våren 1776 var man på det klara med saken. Den 19 april
tog konsistoriet frågan före om det yttrande, som enligt brefvet af
december 1771 borde afgifvas rörande verkan af den nya reformen,
och stannade då i det beslut, att det icke funnit någon lindring
i sitt arbete af det forna större konsistoriets delning i ett plenum
och ett majus, hvarför man borde begära återgång i detta afseende
till det gamla; Sidrén och Amnell ansågo dock, att rättegångsmålen
lämpligen borde allt framgent behandlas af en division, och Solander
fann föga lämpligt, att, då man så ifrigt begärt reformen, nu släppa
den utan vidare, man borde först försöka, om den icke kunde
förbättras.2 I sessionen den 27 april uttalade man sig ock mot den
nya inrättningen af minus, dock äfven nu med stark reservation
af Amnell, som ansåg att befrielsen för professorer från att sitta i
detta varit till stor lättnad, och att det särskildt för en teolog vore
så godt som omöjligt att taga del i detta för brist på tid; tre andra
ansågo, att juris patrii adjunkten borde alltid sitta där, och Linné
ville se åtminstone en professor där utom ordföranden. Den 18 maj
afgick konsistoriets skrifvelse till kanslern i ämnet. Häri förklarade
det, att någon lindring icke försports af konsistoriets uppdelning
1 Minus skrifvelse t. Majus utan dato (kons. acta, suppl. 1771—80).
Jfr kons. prot. 12 nov. 1774, 0 maj 1775 och 18 maj 1770.
’ Kons. prot. 19 och 27 april. 18 maj samt kons:s slutliga skrifvelse
t. kanslern 18 maj 1776, alla i Bill. 4, n. 100.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
