Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•527
dec. 1771 icke förbehållit sig någon rapport om buru reformen skulle
utfalla, utan blott att konsistoriet skulle därom underrätta sin
kansler.
Sådan blef den snöpliga utgången af detta genom tvenne
mansåldrar räckande försök att förbättra konsistoriernas mindre
lyckliga organisation ocb arbetssätt. När man följt dess historia
uppmärksamt, förvånas man icke, att det gick som det gick. Man får
det ovillkorliga intrycket, att professorerna från början icke haft
blicken klar hvarken för mål eller medel. De hafva saknat den
praktiska blick, som fordras för att gestalta en reform på
ändamålsenligt sätt, och de hafva ryggat tillbaka för de naturliga
konsekvenserna af reformens tillämpning, utan att förstå, att deras eget bästa
och likaså universitetets kräfde en beslutsam och genomgående
reform. Hade de ekonomiska målen i största möjliga omfattning
lagts under majus och i öfrigt så mycket soin möjhgt förts dit af
öfriga ärenden, som kunnat utan men för de stora
universitetsfrågornas behandhng skiljas från plenum, och om tillika majus icke
gjorts onödigt stort, hade denna division fått fullt upp att göra och
skulle reducerat arbetet i plenum i afsevärd grad. An bättre
hade naturligen varit att skapa ett mindre och sakkunnigt
konsistorium för alla ekonomiska frågors behandling, det fordrades
dock-ytterligare ett sekel för att nå fram till denna uppfattning; nu
inslog emellertid konsistorium från första stund vid tillämpningen
en riktning, rakt motsatt den, som kunde göra reformen lifskraftig
och nyttig. Man hade från början vigt det till undergång genom att
förbehålla för plenum nästan alla ekonomiska mål. Orsaken till
detta opraktiska ocli olyckliga förfarande låg förnämligast i allas
rädsla för, att den ekonomiska förvaltningen skulle försiggå utan
deras vetskap och kontroll, en rädsla, som sprang fram dels ur deras
känsla af ansvar för universitetets ekonomi, dels och kanske ännu
mer ur ängslan för att deras egna löner kunde stå på spel; den
senare farhågan var ju icke så oförklarlig, sedan i Gustaf III:s tid nya
extra utgifter oupphörligt trängdes dem på halsen. Och dock var
den börda, som de ekonomiska målen pålade en samvetsgrann
professor, visserligen högst betydande, man häpnar, då man ser
antalet af de hushållsfrågor af den mest skilda art och ofta rätt
invecklade, som föredrogos i konsistoriet.
Det är ju dock möjligt, att man redan nu kände den lättnad
i konsistoriegöromålen, som tydligen har inträdt 7 år senare, efter
hvad Melanderhjelm uppgifver i sin uppsats om universitetet.1 Han
1 Bih. 5, s. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
